Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är ett helt bollspel utaf framkastade: »så sägs det» —
»jag vet inte, men–» »en af mina vänner har—»
»jag hörde från aldeles säkert håll i går, att -r— —»
och en hel mängd af dessa dynamitpatroner hvarmed
man underminerar en medmenniskas ställning här i
verl-den. Publiken var i synbar spänning, det der var
något som man kände igen, som man kunde bedöma, det
der hade man varit med om, det var högst intressant.
Då faller slutrepliken, fonddörren öppnas och den unga
flickan träder in, hon skyndar fram, hon skall just börja
tala, då — — — • hvad var det?
En gäll hvissling skär igenom salongen och derpå
uppstår en dödstystnad, så att man kan höra en fluga
surra i det stora rummet. Den unga flickan
tvärstan-nar, bleknar, kan inte få fram ett ord. Publiken
börjar bli’ orolig, man ser på hvarandra, de spelande stirra
på hvarandra, sufflören hviskar hörbart de första orden
till repliken, hon vill återigen börja tala, då hörs en
ny hvissling, kort, skarp och skärande som förut — nu
blir publiken otålig, ett skarpt hyssjande besvarar
hviss-lingen och derpå utbryter en dånande applåd som aldrig
tycks vilja taga slut. Allas ögon i salongen vändas
uppåt hörnlogen på andra raden, derifrån man tydligt
tyckte sig höra hvissliugen komma, applåden saktar af,
man hör det häftiga öppnandet af en dörr, derpå en
ordvexling af ett par karlröster, en häftig brottning, så
ett nytt slående i dörren och några tunga och hastiga
steg i andra radens korridor, och derpå bryter applåden
ut igen med förnyad kraft.
Under tiden samlas de på ’scenen varande omkring
den unga flickan, de uppmuntra henne, alla små
schismer, alla missförstånd och afvogheter hafva
ögonblickligen utplånats af den gemensamma faran; hvisslingen
var som en gäll signal att hålla ihop, att stå hvarann’
bi och dessa hennes kamrater som kanske nyss kunnat
vara färdiga att klandra och bita, de skulle nu varit
färdiga att offra sitt lif för henne om det gält; — ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
