Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne till nästa år! Ja adjö nu och tack för i qväll.
Det voro väl fan så eget om det här skulle komma att
gå, det kunde jag då aldrig tänka mig; men publikens
smak, den! — Får nu se hvad tidningarne säga! —
God natt, god natt! —
Dermed aflägsnade sig direktören från den bugande
regissören, och snart var hela scenen försänkt i mörker,
utom på ena sidan utanför kulisserna, der nedgången
var till korridoren. Längs nere v7‘d dörren stodo ett
par arbetare och togo på sig rockarne, medan ett par
på hämtning stadda tjenstflickor och en gammal
teatermamma stodo väntande på dem som de skulle ledsaga
hem. Salongen var längesedan tom och ridån
uppdragen igen och den sista logedörren smäldes nu igen af
den långsammaste vaktmästaren uppe på tredje raden,
der drickspengarne falla sparsammast, och der man
således är mest mon om att se efter qvarglömda effekter,
för att genom deras tillvaratagande få sig en liten extra
förtjenst genom en blygsam hittelön.
Efter en stund kom Gustaf Alm ned på den mörka
scenen, som han mätte fram och tillbaka med hastiga
steg. Han var i ett egendomligt, upprördt tillstånd,
som han sjelf inte kunde förklara för sig. Intrycken
hade varit så många och så olikartade under qvällens
lopp, och den fadda balgästrollen, med sina intetsägande
fyra, fem repliker, hade inte kunnat på något sätt
förströ eller blanda bort dem. Han genomgick nu för sig
sjelf der nere i mörkret aftonens händelser. Först och
främst anblicken af det bleka ansigtet deruppe i
hörnlogen, så den skärande hvisslingen; derpå den unga
flickans öfverraskande förvandling från det ögonblick
bifallet hade börjat ljuda emot henne, sedan den alt
mer stegrade sanning och lifiullhet som hon inlagt i sitt
spel, och till slut det alt högre växande bifall som
kommit henne till del från publikens sida, och af livilket
bifall ett eko återljudat äfven bland kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
