Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnas i ett jordiskt paradis, utan att förr eller sednare
frambesvärja de båda förra.
Efter tjugu minuter börde ban lätta steg i trappan
som ledde ifrån klädlogekorridoren ocb ned på scenen.
Han kände hvem det var, kände det på sitt tokiga unga
hjerta, som klappade i takt »med de spänstiga stegen.
Han skyndade fram till kanten af den nedhängande
fonden och der mötte han Anna, som kom emot honom
med oroligt utseende och som genast frågade:
— Har jag dröjt mycket länge? Jag försökte
skynda mig så mycket jag kunde; men jag måste bjelpa
mig sjelf, ty påkläderskan var inne hos de andra.
— Jag har inte als väntat länge! — försäkrade
Gustaf i det de följdes åt ner till trappan åt gatan, —
och för resten, om jag också skulle ha’ gjort det, så––
— Det skulle jag inte ha’ velat för alt i verlden!
— fortsatte den unga flickan — det fins ingenting
obehagligare än att veta att någon väntar på en.
— Ja, men ibland kan det vara så mycket
behagligare att vänta! — inföll Gustaf, i det han försökte
att se henne in i ögonen, men som det var mörkt i
utgången, och som hennes virkade hufva var neddragen
öfver pannan, så misslyckades detta helt och hållet.
Och dermed afstannade samtalet, till dess de kommo
ut på gatan. De gingo en ötund aldeles tysta vid
hvarandras sida, och efter mycken tvekan ämnade Gustaf
just erbjuda henne sin arm, då hon hastigt, vid häftiga
utrop, buller och skratt från några druckna karlar, som
stodo i ett gathörn, fattade den sjelfmant i det hon
hviskade:
— Får jag ta’ herr Alm under armen medan vi
gå förbi de der karlarne?
— Eår? — upprepade Gustaf lifligt, i det han
lätt tryckte hennes hand intill sin sida, — jag ämnade
just be fröken att — — att — —
— Tack så mycket! — svarade hon hastigt —
bara till dess vi komma förbi de der —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
