Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ock dermed vände han sig om och gick med raska
steg neråt gatan, i dot han likväl försigtigt vände på
hufvudet, för att se efter om den andre inte följde
honom. Men han hörde inga steg efter sig, och med
ungdomens vanliga sorglöshet vek han gnolande af in på
en sidogata för att komma till sitt eget hem. Innan
han uppnått porten der han bodde, hade det sista
mötet lielt och hållet bleknat bort ur hans minne och han
tänkte nu endast på det ljufva i den kyss han tagit
och det löftesrika i det sakta »god natt» han fått nyss
förut — dessa båda strålande förebud om en kommande
lycka, i hvilkas sken den mörka punkten af den andres
förtviflan försvann alt mer och mer, för att slutligen
endast utgöra en sakta förtonande bakgrund för hans
egen solljusa lycksalighet.
Men den andre stod länge qvar och såg efter den
bortgående, under det att ett bittert ’leende sväfvade
kring hans läppar. Hans händer knöto sig krampaktigt
och han utstötte i brutna satser vilda, förtviflade ord,
som om han i den djupa tystnaden omkring honom
beklagat sig för något osynligt väsen:
— Ungdom! ungdom! — stönade han smärtsamt
och vildt på samma gång, — ungdom! Obarmhertiga
ungdom! Hvarför just henne?
Derpå tog han några steg, liksom magnetiskt
dragen emot det hus, der den unga flickan bodde, och från
hvars fönster i tredje våningen nu ett ljussken tindrade
utåt gatan. Men plötsligt stannade han igen och
återtog sin afbrutna klagan:
— Ungdom! Obarmhertiga ungdom! Hvarför har
du flytt mig? Hvarför visste jag inte begagna dig, så
länge jag egde dig? Hvarför sitter du qvar i hjertat,
när du slappats i musklerna? Hvarför gjuter du
vansinne i blodet, när du inte längre kan lägga styrka i
senorna? Nej, det här måste få ett slut. Skall jag
sjelf gå och anmäla mig på Konradsberg, eller skall
jag — —? Nej, fy fan! galen vill jag inte bli’, och
Fr an 8 Hedberg: Stockholmslif.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
