Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 9o
af med långsamma steg ut på bron, där de halfmurkna
bräderna hoppade upp och ned för hvart steg han tog.
»Kommer Lundström från stan, kan jag tänka?»
frågade fiskaren, när storbåten låg förtöjd nere vid bron och
focken var nedfirad.
»Ja då svarade skepparen, en lång, väderbiten karl
på några och fyrtio år, i det han sträckte ut handen åt
Magnusson. »Jag la’ ut från Stadsgåln i morse ve’
fyratiden, och nu är jag här som Magnusson ser.»
»Annacka det!» utbrast fiskaren i det han tittade på
vimpeln uppe i masttoppen, »det har allt gått unnan det.»
»Tomma skutan, ska’ Magnusson veta,» svarade
skepparen, i det han steg upp på bron, »och frisk bris hela
da’n, så det va’ inte någe’ te’ söla för! Men hur ä’ det,
Magnusson, har ni hyrt ut kammaren eran för sommaren?»
»Nej, inte det jag vet!» svarade han lugnt.
»Ni sa’ ju att ni hade funderat på det,» återtog
skepparen. »Va’ det inte så!»
»Ja nog för att vi grunna öfver’t, mor och jag,»
svarade gamle Magnusson betänksamt, »för styfrarna kan ju
alltid vara bra te’ ha, men så tyckte Karin att det skulle
bli så mycket schå, och inte hade vi några golika redskap
te’ ställa in heller.»
»Hå kors! Ett bol och ett par stolar måtte ni fäll
ha, och mera behöfver di fäll inte!» menade skepparen.
»Stockholmarna ä’ ju så galna te’ bo i skärgåln, så di
håller te’ godo med hvad som helst, hör jag di säger.»
»Det ä’ allt olika det! Borta ve’ Fiskevik hos
Österbergs ha de ett par stockholmsfruntimmer, och di lär inte
vara nöjda med nå’nting, hörde jag mor Hanna säga
häromdan.»
»Ja, kvinnfolk di har alltid sina paschaser för sig!
Men si om det vore en karl!»
»Det förståssl Men så visste Karin inte hvad en
skulle ge en tocken te’ äta, och så blef det inte nå’t åf
te’ höra efter.»
»Ni måtte väl ha strömming, vet jag — och fisk kan
ni fäll också skaffa te’ husbehof.»
»Ja, en får fäll en stjärt då och då, förståss»
»Och om ni kunde få er en tjugu riksdaler för
kammarn, så voro det fäll inte så ogalet, eller hvad sa’
Magnusson ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
