Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. II
»Nej då, det ä’ hvarken prat eller spektakel, för det
ä’ rena, rama sanningen. Han säger själf att han ska’
vara målare, och en ung karl ä’ det — inte vet jag hvad
han stryker för slag, om det ä’ dragkistor eller väggar
och tak; men si målare sa’ han att han va’, och skrine,
har han me’ sig, och mig ba’ han att han skulle få segla
me’ utåt skärgåln, för att han skulle kunna få sig ett rum
öfver sommaren !»
»Ja det vore inte så tokigt, det!» återtog fiskaren
efter en paus. »På det vise’ kunde vi få fållbänken
målad och gamla köksskåpe’ med, som Karin har käxat om
så länge jag kan minnas. Men tror Lundström att han
har någe’ te’ betala me’ då?»
»Ja, nog gaf han mig två riksdaler för att han fick
följa me’ ut och få ha maten om bord!» svarade
skepparen. »Öch mera pengar hade han i fickan, det såg jag
dål Och på vägen ut så föll det mig in att eran
kammare skulle kunna passa åt’en, för han ser mycket
beskedlig ut, och en glad själ är det, för han har sjungi’
visor för mig hela vägen, ända te’s han blef sömnig och
gick ner och koja fram på eftermiddan. Och en korg
har han me’ sig, och den har han visst multum i, för se’n
vi hade ätit sill och potatis te’ middag, så tog han opp en
putell och bjöd på punsch, ska’ Magnusson tro. Och så
hade han en bok, som han satt och rita eller skref i —
och nytta har jag haft åf’en me’, för han har sköti’ focken.»
»Nå men Anders då, pojken, hvar har Lundström
gjort åf den då?»
»Han har bruti tummen på sej och fick lof te’ stanna
i Vaxholm te’s jag kommer te’bakas.»
»Nå förstod den där målarn sig på sjön då?»
»Nej, det gjorde han inte, utan han gjorde allt hvad
galet va’, men det var ju inte någe’ väder, vet jag, och
rama medvind, så att jag bara hade roligt åt’en. Ja, jag
har inte skratta’ så mycke’ i all min dar, tror jag — och
skratta gjorde han me’ — så ni skulle bestämdt få
muntert me’n, om ni tog in’en te’ er!»
»Ja, jag ska’ höra med Karin. Om hon bara ville
komma hem ändå. Men si, när kvinnfolkena får tag i
kaffepanna, då så...»
»Jaså, mor Karin ä’ borta på kaffe?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
