Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 KAPELLPREDIKANTEN.
4.
Kapellkyrkan med sitt grånade spåntak och sin
rödmålade klockstapel låg på nordvästra sidan af ön
nere i en liten trång dalkittel mellan höga bergklackar,
beväxta med gles barrskog, här och där uppblandad med
björkar och aspar samt nere vid sjöstranden med en lång
rad alar, som sågo helt vanskapliga ut, därför att de under
årens lopp skattats tämligen omildt både till grenar och
stam för att tjäna till vinterfoder åt fåren, dem arrendatorn
af den magra prästgårdsjorden inte unnade annan
vinterföda än torra löf och litet vass ifrån sjöstränderna. Själfva
prästgården var en liten envåningsbyggning, som låg ett
stenkast ifrån kyrkan med bredsidan vänd utåt sjön, som
här skar in i en djup vik ifrån den stora fjärden där ute.
Den såg förfallen och urblekt ut, hade i en långt aflägsen
tid varit röd men var nu gråfläckig till följd af regn och
snö, som af de västliga och nordliga vindarna
slungades in genom den trånga öppningen mellan de båda uddarna,
som stodo likt skiltvakter utåt fjärden, hvilken därute bredde
sig stor och vid och ur hvars djupa bäcken här och där
en liten holme med några träd eller en naken kobb stack
upp hufvudet liksom för att andas sjöluft och se sig
omkring.
Stilen på byggningen var den gamla vanliga med låga
väggar och högt tak, men tillbyggd under de senare åren
med en veranda, som tog sig ut ungefär som en af de
moderna kapporna med sina puffiga ärmar och uppstående
kragar på en vanlig grå ylleklädning öfver ett par duktiga
fötter i träskor.
Omkring verandan hade den förre kapellpredikanten
planterat hundrofva för att dölja den höga stenmuren under
henne, och under högsommaren klädde den mycket tätt de
fyrkantiga stolparna; men före midsommar, innan den ännu
hunnit växa hög, blottade den alla bristerna både i
stenmuren och på själfva trävirket — och de voro inte få på
någotdera stället. Några stenkast längre bort bakom präst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
