Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 KAPELLPREDIKANTEN.
»OÖch det var?» frågade Vicke helt menlöst och slog
i mera körsbärsvin i vattenglaset.
»Ja, det ska’ fäll inte vara för allmänheta, kan jag
tro, och inte ä’ jag den som för någe’ skvaller,»
försäkrade mor Hanna, »men nog kan en bli usliger åf sig,
när en tänker på allt elände som händer och sker här i
världen, och när en då te’ på köpe’ har barn själf...»
»Se där komma fruntimmerna tillbaka!» utbrast nu
kapellpredikanten och såg bortåt skogsbrynet. »Det skall
bli roligt att få göra deras bekantskap.»
»Ja det ska’ pastorn tro, att di är riktigt rara
människor, och di vill så rysligt gärna lära känna pastorn!»
ropade Hanna Österberg och steg upp. »Och nu får
pastorn riktigt lof te’ inte ta’ illa opp, att jag springer in
och tittar efter bullarna mina, för si, en kan då aldrig
nånstin lita på tjänstfolke’ sitt!»
»Hvarför lät du henne inte hålla på?» frågade Vicke
förargad, sedan mor Hanna skyndadt sig in. »På det viset
behöfde du ju inte säga något själf och jag hade ändå fått
veta hvad jag ville.»
»Det kommer nog att spörjes, tänker jag!» svarade
kapellpredikanten och steg upp för att hälsa på fruntimren,
som nu hade kommit närmare och som påskyndade sina
steg, alldeles som om de nu först hade upptäckt att de
hade främmande som väntade på sig.
»Du låtsar väl inte om att vi ha sett dem förut i
dag?» frågade kapellpredikanten hastigt, i det han vände
sig om till Vicke.
»Tror du att jag är en sådan klumpolle, att jag inte
kan ljuga litet till husbehof?» svarade denne och såg så
listig ut, som om han aldrig gjort annat än ljugit i all
sin dar.
Och därmed skyndade han sig fram emot frun och
fröknarna med hatten i hand och började med att tala om,
att han händelsevis hade träffat kapellpredikanten på vägen
dit och att han öfvertalat honom att följa med, så att han
skulle få presentera honom för stockholmsdamerna hvilka
han redan sett som hastigast nere hos fiskar Magnusson
och som han sedan dess hyste en liflig önskan att få lära
känna.
Den artiga änkefru Holmer var situationen vuxen,
och de bägge unga damerna sekunderade henne så godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
