Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 75
»Nej, så värst gammal ä’ han då inte just,» svarade
mor Maja på sitt vanliga omständliga vis; »men inte ä’
det nå’n pojke heller, kan tänka. Och inte vet jag hvar
jag har sitt’en förut; men si, jag tycker precis att jag
känner igen’en.»
»Då är han väl härifrån ön, tänker jag, och det är
väl bäst att släppa in honom!»
»Ja, baraste han inte har någe’ illa i sinne, för en
kan aldrig veta.»
»Nå, så är jag väl inte så rädd af mig att jag inte
kan reda mig!» svarade kapellpredikanten lugnt. »Låt
honom därför komma in.»
Mor Maja knogade sig af ut igen, och
kapellpredikanten skyndade sig att komma till punkt på en mening
som han nyss börjat, när hon kom in. Just som han satte
dit punkten hördes en långsam, liksom tvekande bultning
på dörren, och när kapellpredikanten ropade »kom in»,
öppnades den sakta och en ung karl på tjugufem,
tjugusex år steg innanför, strök hatten af sig och drog igen
dörren om sig, bockade sig tämligen tafatt och vände
hatten mellan fingrarna, medan han tittade framåt bordet,
där kapellpredikanten satt.
Denne såg på den inkommande, som stod i den fulla
dagern från fönstren midt emot dörren, under det
kapellpredikanten själf hade den åt dörren vända sidan af
ansiktet i skuggan. Kapellpredikanten såg att den inträdande
var en tämligen lång, groft byggd karl med stora händer
och fötter, ett rundlagdt ansikte omgifvet af krusigt, mörkt
hår, ett par något pliriga, bruna ögon, som oroligt irrade
hit och dit, en bred, tämligen uttryckslös mun med tjocka
utstående läppar och en långlagd haka, som blef ändå
längre genom ett rödaktigt bockskägg, som hade några
tunna, stripiga förtrupper spridda uppåt kindbenen.
Mannen var klädd som en bonddräng i söndagskläder, och
fast det var midt i sommaren hade han om halsen en
brokig yllehalsduk med ändarna instuckna under västen.
»Är det något vi vill mig,» frågade kapellpredikanten
allvarligt, »så låt höra! Men det skulle inte skada, om
ni kunde fatta er kort, ty jag har att göra, som ni ser.»
»Jaa, då ä’ det kanske likast att jag tittar hit en
ann’ gång,» svarade karlen hastigt och såg ut som om
han inte begärde bättre än att komma ut igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
