Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 77
»Nå och hvad är det nu ni vill mig?» frågade han
efter en kort paus.
»Jo si, nu ville jag höra mej för me’ pastorn, hur
jag skulle bära mej te’ att få skiljas från henne som jag
har oppe i Sundsvall. För si, den här tänker jag nog
att jag ska’ kunna få, bara hin håle törst har tagi’ en
visser en, som han fäll i alla fall far åf me’ endera da’n.
Och det ä’ inte utan, sir pastorn, att det finns multum,
förståss. Så pastorn ska’ inte behöfva gå tomhändter
ifrån’et, om han vill ge mej en ordentlig handräckning.»
»Hvad, är det för en flicka som ni narrat i olycka?»
frågade kapellpredikanten strängt.
»Ja, vet jag om det ä’ jag som narra’ henne eller
hon som narra’ mej!» svarade karlen med ett fräckt leende
kring de tjocka läpparna. »Det ä’ fäll aldrig ens fel, om
två grälar, och samma æ’ det fäll om två kommer om sams,
tänker jag. Men inte säger jag hvad hon heter, förrän
jag får veta om pastorn vill hjälpa mej med affär den, så
pass slug ä’ jag då, fast jag inte har någe’ läshufve’
annars.» .
»Det är väl Olssons dotter i Öfvergården?» frågade
kapellpredikanten och spände ögonen i honom.
»Nå så djäkeln anknoka! Vet pastorn åf’et?» utbrast
karlen med oförfalskad förvåning. »J Jag trodde annars att
det var bara jäntan och jag, som... Ja, då ä’ det fäll
inte värdt te’ skrufva sej då. Det ’ allt Johanna i i
Öfvergåln, och blef jag bara lös från den andra, så skulle jag
inte ha någe’ emot te’ ta’na, för si, hon får allt bå’ pengar
och gål, när gubbhelvete ...»
»Skäms ni inte, karl, att tala på det sättet om
hederligt folk, som ni fört olycka och skam i huset till?» röt
kapellpredikanten, som nu helt och hållet förlorade sin
själfbehärskning. »Gjorde jag rätt så skulle jag...»
»Ja, va’ det inte det jag tänkte!» utbrast karlen och
tog ett säkert tag i dörrvredet. »Nog säjer di på ön att
pastorn ä’ ett mähä, men jag kunne fäll tro att inte det
där gick i’n ändå, utan att han skulle borsta sej. Och då
blir det fäll bäst att jag gör som jag tänkte förut.»
»Hvad tänkte ni göra då?» frågade kapellpredikanten,
som skämdes för sin öfverilning.
»Knalla mej åf härifrån på fullaste allvare’», återtog
karlen, »och ta’ mej hyra på nå’n långresa, för si te’ sjös
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
