Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloka Maja. En skärgårdshistoria - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOKA MAJA. 1I21
fram ett ord. Men han pustade i stället, och han kände
att svetten bröt fram i pannan på honom, där han satt.
»Jag ville önska jag vore dö’,» fortfor Lina och
jämrade sig sakta, »för jag ä’ ändå bara i vägen för både
den ena och den andra. Vore jag borta, så kunde
Magnus tjäna kvar — för en så golik karl får far ändå inte
på långa vägar — och vore jag unnan, så behöfde han
inte ge’ sig åf te’ Marbottna, där di vill pracka på’n Ida-
och få’n te’ måg i huse’, för det di vet att han kan
sköta hela gåln, nu sedan Söderman har blifvi’ sjukliger
åf sej.»
»Hvad säjer du, flicka?» ropade Anders Jonsson, som.
nu fick mål i munnen. Ä’ det det som ligger bakom ?»
»Husch då, ligger det nå’n bakom?» ropade Lina och
gjorde en häftig rörelse för att sätta sig upp, hvarpå hon.
med förskräckta ögon stirrade åt väggen bakom sängen.
»Ha ut otyget! Säg åt mor att hon kommer in — hon
ä’ den enda som håller åf mej — mor, mor, mor! Hör
ni, jag vill att mor ska’ komma in!»
»Ja, jag ska’ säja åtena!» svarade Anders Jonsson
alldeles handfallen och steg upp. Men så satte han sig
igen, lade sin stora, valkiga hand på dotterns, som hon
hade kastat fram uppe på täcket, och sade med mera
mildt uttryck i rösten än Lina någonsin förut hört utaf
honom:
»Känner du inte igen mej, om du tittar noga på mej
ändå?»
Det kändes svårt för Lina att fortfara som hon börjat,
men kloka Maja hade ju sagt att hon skulle hålla i sig,
och på henne trodde hon som på berg. Hon fortsatte därför
att stirra åt väggen och slängde sig oroligt som förut,
ropande:
»Mor ska’ komma in, mor ska’ komma in! Det brän-
ner och värker, så jag kan hvarken höra heller si. Mor!
Mor!»
Dörren öppnades i detsamma och mor Lovisa kom
in, följd hack i häl af Maja, som bar en kopp med något
rykande innehåll, med hvilket hon gick fram till sängen.
»Kors, ä’ du här, far?» frågade mor Lovisa och såg
förvånad på Anders Jonssons spaka och allvarliga ansikte,
»jag trodde du var ute hos hästarna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
