Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 KORNBLIXT.
stunderna icke har en aning. För de åskrädda är likväl
skådespelet icke uteslutande vackert — de frukta för att
molnet skall stiga upp och att natten skall bjuda på ett
åskväder på närmare håll, och de känna sig nervösa och
oroliga, samt vilja gärna krypa in under tak, om de också
äro rädda för att gå och lägga sig.
Det var en sådan senhöstkväll ute i skärgården, där
en stor fjärd bredde ut sig med ett aflägset landbälte i
öster och söder. Det såg ut som om det var ett
sammanhängande helt, men bestod likväl af en hel arkipelag af
små öar, hvilka där lagt sig på vakt som förposter ut
emot hafvet, hvars brus man i tysta kvällar som denna
kunde höra på afstånd. Familjen som bodde därute hade
besök af en gammal vän till mannen, som kommit ut på
lördagseftermiddagen och skulle stanna till
måndagsmorgonen, då han skulle fara in till staden och till sitt
ämbetsrum igen.
Man hade nyss ätit kvällsvard och hade nu krånglat
sig ut på den lifsfarliga bron, som stack långt ut från
stranden och som i flydda tider hade tjänstgjort som
ångbåtsbrygga. Men så hade en ny ångbåtsträd öppnats på
andra sidan om ön, och nu stod den gamla bron
öfvergifven och fick förfalla. Man gick likväl gärna dit för
att andas den friska sjöluften, och fastän plankorna voro
murkna och hoppade för fötterna, voro likväl stenkistorna
säkra och kunde nog ännu stå emot några vinterstormar,
innan de ramlade i sär.
Halfvägs ute vid bron stod ett gammalt båthus, som
också hunnit murkna och funderade på åt hvilken sida
det skulle ramla, och mot dess lutande vägg stödde sig
en bänk, där de äldre af familjen brukade taga plats,
medan de yngre höllo sig längst ut på broändan, där
utsikten var vidare.
Man hade nyss kommit ut och nätt och jämt hunnit
sätta sig ned, då på en gång en bländande klar blixt
lyste upp hela den södra horisonten och kastade ett hastigt,
rödgult ljus öfver de på bänken sittandes ansikten. Den
kom alldeles oförmodadt och lockade fram ett litet skrik
från yngsta dottern i huset, som var mycket rädd för de
elektriska urladdningarna, i synnerhet nu sedan man fått
telefontrådar spända öfver gården där stugan låg, strax
ofvanför den gamla bron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
