Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original. Studie ur Stockholmslifvet - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT ORIGINAL. 169
»Nåja, dem är jag inte vidare nyfiken på, men kanske
midt emot, på barnhusammorna! Det finns ju tusan så
vackra sådana, du!»
»Jojo, och så kan du kanske träffa på gamla
bekanta!»
»Nej hör du, Olle! Tror du att man består sig med
sådana extravaganser, när man sitter som extra i
postsparbanken? Men hvad säger du om ett glas punsch på
Stallgården?»
»Dricker aldrig punsch!»
»Hvad? Dricker du inte punsch? Är du alldeles rysk,
karl? Född svensk och inte dricker punsch? Nå, en
whiskytuting då?»
»Nej, fy fanl Lika gärna kan jag gapa öfver en
kamin som ryker in!»
»Du är då en lustig fysik»
»Ja, jag hör du säger det.»
»Ett komplett original! Nå, det har du då alltid varit,
förstås; men du måtte ha blifvit värre sedan vi sist
träffades.»
»Eller också har du blifvit ändå flackare!»
»Det ska’ du säga det, som flackar af ända ut till
Haga i vårdasket.»
»Nej, börjar du witza, då går jag tvärt!»
»Å seså, var nu inte så kort om hufvet, hedersbror!
Jag lofvar dig att inte witza mer än tio gånger i kvarten.
om du vill vara hygglig och ta’ mänskliga steg, så att
jag kan hålla mig jämnsides med dig.»
»Hvarför är du så angelägen att följa med mig i dag?
För en fjorton dar sen mötte jag dig på Hamngatan, i
sällskap med ett fruntimmer och då såg du mig inte en
gång, fast jag gick alldeles tätt förbi dig.»
»Det var väl därför, att jag bara hade ögon för henne,
kan jag tro.»
»Hm! Håller du på med sådant där ännu?»
»Kallar du kärleken för ’sådant där’? Jo, du är mig
en skön tungus! Men du har ju alltid varit kvinnohatare,
gud bevars; det ska’ väl också vara originelt?»
»Ja, det ska’ väl det, kan jag tro!»
De sista orden kommo så tunga och underliga öfver
Olles läppar, att kamraten måste se på honom mera
uppmärksamt än förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
