Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original. Studie ur Stockholmslifvet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 ETT CRIGINAL.
stöpigare i grannskapet af bergsluttningen som skuggade
för; »jag tycker jag vill minnas att du var litet förlibt
härom året?»
»Hvarför skulle jag slippa undan de vanliga
barnsjukdomarna ?» frågade Olle och ville fortsätta vägen.
»Nå, något vidare barn var du då just inte !» återtog
den andre skrattande. »Om jag minns rätt, hade du allt
dina tretti på nacken, om inte litet till »
Hvad bevisar det? I den vägen äro vi karlar alltid
barn, och ju äldre vi bli, desto barnsligare bli vi, sägs det »
»Tror du det! Jaja, tusan vet! Jag har ingen
erfarenhet än, jag! Men hör du, hur var det med den där
saken ?»
»Det rör dig inte!»
»Nej, det har du alldeles förbaskadt rätt i; men det
intresserar mig djäkligt alldeles!»
»För att du sedan ska’ få springa omkring stan med
något nytt, kan jag tro?»
»Nej hör du Olle! Lagom höflig kunde du vara.
Någon skvallerbytta är jag inte — åtminstone inte värre
än andra, och hvad nu det särskildt beträffar att svika ett
förtroende, som man fått af en vän...»
»Det är just sådana förtroenden som svikas allra först.
Hvad en likgiltig person anförtror dem, det kunna de flesta
människor tiga rätt bra med; men gäller det deras så
kallade eller verkliga vänner, då äro de ordentligt sjuka innan
de få haspla ur sig historien. Inte för att skada någon —
nej gudbevars! Tycker någon det! — Utan därför att de
intressera sig så fasligt för personen i fråga!»
»Nej, nu går du alldeles för långt, Olle Du miss–
firmar ju hela mänskligheten!»
»OÖch du har mig att klifva midt i snösmörjan, medan
du själf håller dig på det torra!»
»Ja, det är därför att du har dubbelbottnade stöflar.»
»OÖch därför att du är min vän? Hvad?»
»Nej hör du, Olle! Gå nu ända förbi...»
»Aja, se så! Bli nu inte stött på fullt allvar, kära
du. Jag menar väl inte precis så illa som det låter. —
Jaså, du ville veta om jag inte var litet förälskad härom
året?»
»Ja, ser du, det skulle roa mig att höra, därför att
jag brukar vara det litet emellan, jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
