Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidig snö - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDIG SNÖ. 199
och frågade icke efter om det hvita håret klädde honom
eller ej.
Men nu var händelsen den, att det verkligen klädde
honom förträffligt, och den naturliga följden däraf var att
hans vänner sinsemellan påstodo att han just därför inte
ville färga det.
»Edvin vet nog hvad han gör,» brukade de säga,
»det är en baddare att vara kokett, fast man inte kan
tro honom om det. Han är minsann. slug så att det
förslår !»
Det glunkades nog om att han hade haft en
hjärtesorg som tämligen ung; men själf förnekade han det
alldeles bestämdt och påstod att det var ett arf från hans
mor, som vid knappa trettio år varit lika hvit i hufvudet
som han.
Emellertid förskaffade det där hvita håret honom
åtskilliga företrädesrättigheter, som hans vänner voro
skäligen afundsjuka på. I de få borgerliga och
ämbetsmannafamiljer där han plägade umgås, blef han, tack vare
hårfärgen, fruarnas förtrogne och de unga flickornas gärna
åtsporda mirakel när det gällde små öfverraskningar till
jul och födelsedagar. De öfriga ungkarlarne vore nog inte
så angelägna om de begärda småtjänsternas uträttande,
men det retade dem att se ljusa eller mörka, lockiga
hufvuden luta sig intill det där hvita håret och. att höra
de förtroliga hviskningar, hvarmed de unga flickorna helt
oskyldigt och ogeneradt hedrade »farbror Edvin».
Ty att han var deras farbror var ju alldeles
naturligt, när han var hvit i hufvudet som snö och när de voro
rosiga och friska som nyss utslagna blomknoppar. Honom
kunde de gärna lägga armen om halsen på, luta sig intill
och hviska hur nära som helst, och blef det fram på kvällen
en liten improviserad bal och det var ondt om dansörer,
så var han ju ändå tillräckligt ung att kunna taga sig en
sväng — och förde, det gjorde han alldeles gudomligt,
lång och ståtlig som han var.
Att det kunde vara någon fara för honom eller dem
i den lilla oskyldiga förtrolighet, som uppstod när de hade
något att rådgöra om, det föll aldrig någon af dem in.
Han var ju hvithårig — han var ju gammal, han var
deras snälle farbror — ingenting vidare. Att det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
