Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidig snö - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDIG SNÖ. 201
»Ja men kära du,» erinrade frun, »att bli lärarinna,
det är ju att slita ut sig i förtid. Och om det kommer
någon, som vill gifta sig med henne...»
»Kära Beata! Någon förmögenhet ha vi ju inte, det
vet du, och då skadar det inte att hon själf kan förtjäna
sitt bröd. På det sättet kan hon ju gifta sig med en
fattig karl, om det kommer någon som är bra, och som
hon tycker om. Det är ju mycket bättre än att göra som
Hildur, gå och vänta på att fästmannen skall få befordran,
för att han skall kunna gifta sig.»
»Åja, Axel blir snart löjtnant, och bara farbrodern
dör, så får han ju ärfva egendomen, så nog reda de sig.»
»Jag tycker inte om det där att han skall behöfva
gå och vänta lifvet ur gubben för att kunna föra hem vår
dotter som sin hustru!»
»Kära du, vi måste alla den vägen vandra, och när
han dessutom är gammal och sjuklig...»
Slutet på dispyterna blef alltid att Ragna fick sin
vilja fram, och nu hade hon sedan ett år tillbaka inträdt
på seminariet, där hon skulle genomgå den treåriga kursen
för att utbilda sig till sitt framtidskall.
Hon hade mycket att göra, men arbetet tog icke bort
mycket af ungdomsglädjen och lifslusten, tvärtom. Det.
låg någonting sundt och friskt öfver hela hennes
personlighet och hon var hvarken sjåpig eller karlaktig, hvarken
kantig eller smäktande, hvarken bokmal eller dansdocka.
Hon kunde vara allvarlig utan trumpenhet och glad utan
uppsluppenhet — något som är icke allt för vanligt med
de unga damerna i öfvergångstiden.
Hon kunde ofta med ett halft spefullt löje kasta en
blick bort mot de förlofvade, när de i skymningen sutto
småkuttrande i en vrå, eller när trots all försiktighet ljudet
af en hastigt utbytt kyss blef litet märkbarare än det
skulle; men ibland låg det som en lätt slöja af drömmande
längtan öfver henne, när de arm i arm smögo sig ut ur
förmaket för att en stund få hviska ostörda inne i Hildurs
rum, och det kunde hända att blicken syntes litet fuktig,
när hon såg efter dem i dörren. Men den stämningen
varade blott några ögonblick — hon skakade den af sig
och var snart lika glad som förut.
Edvin Bark kom upp en kväll vid sjutiden. Han
brukade spela vira med assessorn och registrator Bäck en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
