Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni ju draga litet på kapitalet, tills skolan kommer i gång och kan
betala alla edra letnadsomkostnader. Det är förskräckligt tråkigt,
att jag icke kan vara er till någon hjälp, men jag tänker åtminstone
icke ligga er till last. Om bara mamma hade låtit mig gå till sjös
vid pappas död, hade ni nu varit mig kvitt, och jag kunde möjligen
hafva hjälpt er litet. Men hvad har jag under nuvarande
förhållanden att göra?» Och han pekade bort emot Portsmouth liksom
för att antyda, huru hopplösa hans utsikter voro.
Sedan han slutat tala, satt Carry tyst i ett par minuter och
blickade ut öfver hafvet.
»Naturligtvis skulle vi icke tycka om att se dig stå i en
handelsbod, och hvad du säger om att taga plats på ett kontor, är
också alldeles riktigt. Vi hafva inga relationer, och den plats du
kunde få på ett kontor skulle icke vara något för framtiden. Jag
vet, hvad du tänker på — farbror Harrys bref; men du vet, att
mamma icke ville höra talas om hans förslag, och det skulle vara
förskräckligt för oss, om du utvandrade.»
»Jag skulle icke tänka därpå, Carry, om jag kunde se någon
möjlighet att hjälpa er här; och jag har heller icke någon längtan
att fara ut, såsom jag hade, då brefvet först kom. Det förefaller
mig fegt att rymma bort och lägga hela bördan på dina och Janets
skuldror eller hufvudsakligen på dina; men hvad annat har jag att
göra? Äfven då jag förut ville utvandra, var det icke för min
egen skull, utan därför att jag icke tyckte mig hafva några utsikter
här hemma. Men då mamma sade, att hennes hjärta skulle brista,
blef det naturligtvis slut med allt tal därom för den gången. Jag
har dock alltid tänkt, att det kunde vara ett godt förslag att åter
upptaga, då jag blefve aderton eller nitton år gammal, om ingenting
annat yppade sig. Nu synes ingenting annat finnas att välja på.»
»Men det är så förskräckligt lång väg dit bort, Tom», sade
flickan i en ton af djup smärta, »och du vet ju, att då människor
komma så där långt bort, bruka de glömma sina hemmavarande
vänner och upphöra att skrifva. Vi hade ju icke hört något från
farbror på tio år, då det sista brefvet kom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
