Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad som upprör mig allra mest är, att jag måste lämna dem
alldeles ensamma, ty vi hafva förlorat båda våra föräldrar».
»Kära barn, det är verkligen ledsamt! Då är det icke
underligt, att ni alla äro så upprörda. Men Amerika ligger ju icke så
fasligt långt borta — bara en tio dagars resa med ångbåt, har
man sagt mig, och min gosse är borta på ett segelfartyg. Han är
troligen i Kina nu; han seglade för fem månader sedan och
beräknade icke att vara hemma på ett år. Jag är mycket orolig ibland
för hans skull, men jag vet, att det icke tjänar till något. Det sista
han sade, då vi skildes, var: ’Håll modet uppe, mamma lilla!’
och jag försöker också att göra det.»
Den gamla frun fortfor att tala om sin son, tills Tom, som
lyssnade till hennes välmenande försök att skingra hans bekymmer,
blef intresserad, och då de framkommo till Winchester, där hon
lämnade tåget, hade han skakat af sig sin beklämning. Det var en
lång resa med åtskilliga tågombyten, och han anlände till
Liverpool först klockan sex på aftonen, sedan han varit tolf timmar på
resan. Carrys sista råd hade varit: »Tag en cab, då du kommer
till Liverpool, och kör genast ned till dockorna. Liverpool är en
stor stad, och du kunde lätt gå vilse. Jag känner mig lugnare,
om jag vet, att du åtminstone kommer lyckligt ombord.»
Tom hade ansett det onödigt att göra en sådan utgift, men
för att lugna Carry hade han lofvat att följa hennes råd, och han
var glad däråt, då han for genom gatorna; ty ehuru hans packning
var inskränkt till det minsta möjliga, var hans kappsäck ganska
tung, och det skulle icke hafva varit angenämt att bära den på
axeln genom gatorna, som voro uppfyllda af folk.
Kusken hade ingen svårighet att finna Parthia, som ännu låg
i dockan. Tom hann nätt och jämt gå ombord, ty man höll redan
på med att hala upp varpankaret, och tio minuter senare passerade
fartyget ut genom dockportarna och ankrade midt i floden. Tom
hade varit ombord på alltför många skepp i Portsmouth för att
känna något af den förvirring, som är så vanlig hos emigranter,
då de börja sin första resa. Han såg, att alla voro för mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
