- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
46

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fram på de stora slätterna söderut. Landsträckorna äro så
ödsliga, förstår du, att ingen färdas öfver dem, och forsarna äro så
strida, att ingen kan ro utför dem. Icke ens indianerna närma
sig cahons, om de kunna undvika det. Jag tror, att de anse hela
företeelsen såsom ett verk af en ond ande.»

»Men du sade ju, att det fanns gräs i några af dalarna?»

»Ja, jag har själf stigit ned i ett par af dem från Utahs berg,
där strömmen i stället för att gräfva sig fram i en cahon, går till
väga på det vanliga sättet och bildar en dal. Där finnas underbart
härliga platser — fullt upp med gräs, rikligt med vatten och
villebråd i oändlighet. Jag tillbragte några månader där och fick en
hel mängd skinn, i synnerhet bäfverskinn, men äfven ett halft dussin
bergslejon och ett par grå björnar. Deras skinn kunde jag icke
föra med mig; de voro alltför tunga, kan du förstå. Jag skulle
icke hafva stört dem, om de icke stört mig. Det fanns godt om
fisk i floderna, och jag har aldrig mått så bra. Rödskinnen voro
händelsevis fredliga, och jag var i sällskap med en jägare, som
hade ett dussin hästar och var gift med en indianska. Jag gjorde
ett godt kap där, ty jag fick nära tusen dollars för mina skinn
i Utah.

»Nu äro vi framme vid fästet, men vi kunna gärna slå läger
utanför. Om man går in, måste man tjudra sin häst på ett ställe
och föra sin packning till ett annat och mera sådant, som stör en
man, hvilken är van att sköta sig själf.»

Hästarna voro snart tjudrade. »Jag vill gå in först och se
efter, om någon bekant är här, Tom. I närheten af dessa fästen
stryka vanligen en hel mängd indianer omkring, och om man också
tämligen tryggt kan lämna sina saker ute på slätten, så duger det
icke här. Vi måste stanna bredvid dem eller åtminstone hålla
dem i sikte; de här två hästarna skulle vara en stark frestelse för
en indian, som händelsevis saknade en häst.»

»Jag stannar gärna här, Jerry; jag skulle icke känna någon
människa i fästet, om jag ginge dit. Jag skall göra upp eld och
koka vatten, och klockan sju har jag aftonmåltiden färdig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free