Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET.
Hoppande hästen.
»
^Van är en präktig karl», sade Jerry, sedan indianen hade
^ lämnat dem. »Du måste laga, att han en af de närmaste
dagarna berättar dig sina äfventyr bland rappaherna och
nava-herna, hvilka äro det bråkigaste pack man kan träffa här ute på
prärierna. En indian talar sällan om sina äfventyr, men kan man få
honom i det rätta humöret, är det möjligt, att man får höra något.»
»Han talar ju riktigt bra engelska», sade Tom.
»Ja, han har vistats tio år bland oss. Han var i ett par år
sysselsatt med att förse järnvägsarbetarne med proviant; men en indian
tycker icke om att jaga länge på samma plats, och han följer ofta
med olika sällskap af jägare och guldsökare. Han känner landet
fullkomligt, och han är en utmärkt skytt; därför vill man alltid
gärna hafva honom med sig. Det finns icke en så pålitlig indian
på prärierna;’ han kunde gå genom eld och vatten för dem, som
han anser för sina vänner. Jag skulle nästan tro, att han är den
enda nu lefvande man, som kan föra dig till din farbror.»
»Tror du, att han skulle vilja det?» frågade Tom ifrigt.
»Ja, det är en annan sak; jag vet icke, hvad han har för
planer. Om han har lofvat att följa med ett annat sällskap, så
gör han det, ty han skulle icke vilja svika ett löfte, som han en
gång gifvit. Är han icke upptagen, gör han det kanske. Icke för
betalning, ty han behöfver mycket litet pengar. Hans jaktbössa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
