Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
I fara.
närheten af sjön funnos inga buskar, som kunde tjäna till skydd;
— därför lägrade de sig på läsidan af en stor rullstensklippa.
Man iakttog den största noggrannhet i valet af bränsle, och snart
brann en eld med klar låga utan att gifva den minsta rök.
»Veden torkar som fnöske i den här luften», sade guldgräfvaren.
»Om det funnes några rödskinn på två eller tre mils afstånd, skulle
de naturligtvis snoka rätt på vårt läger; men det är icke sannolikt.
Om vår eld lämnade någon rök, skulle en kringstrykande indian,
som händelsevis jagade inom tio eller till och med femton mil, se
den, och när en indian ser en rök, som han icke kan förklara, så
kan man vara säker på, att han icke ger sig någon ro, förrän han
fått reda på orsaken.»
Hästarna sleto ondt, ty för dem fanns intet annat bete än en
munfull förkrympt gräs här och där.
»Tillräckligt med bete i morgon», sade höfdingen till svar på
Toms anmärkning om betets knapphet. »Bete nere vid Buffelsjön godt.»
Tidigt följande morgon stego de till häst och redo utför
kullarna ned i Stora Vindströmmens dal. De styrde dock icke kosan
ned till själfva strömmen utan höllo sig vid foten af kullarna, tills
de kommo till Buffelsjön.
»Där», sade höfdingen och pekade på en hög af aska, »min
hvite broders eld.»
Han och Jagande hunden stego af och undersökte noggrant
II en ty, Bland Klippbergens indianer. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
