Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
noggrant marken, fortsatte därpå vägen uppför dalen och hade
bössan i beredskap på sadelknappen. Dalen utvidgade sig, då de
kommit genom dess mynning, och en tät lund af träd växte i dess
botten. Så snart de kommit i skydd af denna, stego de af. Hästarna
började genast att beta af gräset. Jagande hunden gick framåt
mellan träden med bössan i handen.
»Skall jag taga betslen af hästarna, Jerry?» frågade Tom.
»Inte förrän den unge indianen återvänder. Det är
visserligen inte sannolikt, att det finns någon indianby här uppe, ty vi
skulle då hafva sett några spår nedanför. Men det kunde finnas
en eller ett par hyddor här, och vi kunna inte göra något, förrän
han kommer tillbaka.»
Det dröjde en half timme, innan Jagande hunden åter visade
sig mellan träden. Han skakade på hufvudet, och utan ett ord
lossade han gjordarna och tog betslet ur munnen på sin häst.
»Han har inte sett några spår af dem; vi kunna således
tända en eld och skaffa oss litet mat. Jag börjar känna mig
grymt hungrig.»
Då Tom på detta sätt blef påmind, kände äfven han, att han
var förtvifladt hungrig. De hade visserligen före uppbrottet ätit
några bitar kött, som blifvit kokadt dagen förut och med flit
blif-vit gömdt, men klockan var nu tre på eftermiddagen, och han var
hungrig som en varg. Indianerna samlade hastigt litet torr ved,
och fyra af fiskarna fräste snart i den heta askan, medan kitteln,
som hängde öfver elden, kokade upp.
»Vi hafva ridit nära fyrtio mil, Tom, och hästarna måste
hafva ett par timmars hvila. Vi skola fortsätta så långt vi hinna
före mörkningen och sedan rasta, tills månen går upp vid tiotiden.
Det här är icke ett land, som man kan rida öfver i mörkret. Före
morgonens inbrott söka vi oss ett gömställe, där vi ligga kvar till
i morgon kväll. Naturligtvis kunna vi icke rida så fort som om
dagen, men vi äro icke heller utsatta för att blifva öfverraskade.
Höfdingen påstår sig veta, att indianernas byar ligga tätt i den
här delen af dalen, så att det är omöjligt att färdas om dagen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
