- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
91

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det är tur, att floden åstadkommer ett sådant dån bland
dessa klippor», sade Harry; »det förtager ljudet af hästhofvarna.»

I en half timme färdades de i rask takt; därpå togos skinnen
af hästarnas hofvar, och de fortsatte vägen i traf, hvarvid Harry
och Tom höllo fast i Jerrys stigbygelsremmar och sprungo med.
Efter en half timme kommo de in i skogen och började genast att
stiga uppför kullen. De hade hunnit ett godt stycke, då de fingo
höra ett aflägset tjut.

»Ni må tjuta, så mycket ni orka», sade Jerry flämtande, »ni
taga oss i alla fall inte. Det har tagit lång tid för dem att få reda
på att vi voro borta.»

»De kunde icke förklara, hur det förhöll sig med er», sade
Harry. »Jag kunde se på anförarens sätt och de blickar, som
indianerna oupphörligt kastade mot ert gömställe, att de voro
oroliga och förskräckta. De erbjödo sig att låta oss oantastade
återvända nedåt dalen, om vi ville gifva oss. Jag sade naturligtvis,
att jag föredrog att stanna, där jag var; vi hade kommit uppför
dalen och ämnade gå vidare; vi önskade icke alls blanda oss i
deras angelägenheter, och om de lämnat oss i fred, skulle vi hafva
lämnat dem i fred; och de fingo skylla sig själfva, att de förlorat
några af sina krigare. ’Vi hafva’, tilläde jag, ’många vänner, som
vilja skydda oss, och det skulle gå indianerna illa, om de försökte
att oroa oss på vår väg’.

»’Äro edra vänner hvite män’, frågade höfdingen. ’Hafva de
vingar, så att de hafva flugit hit ned från bergen’?

»’De hafva kommit, det är nog’, sade jag. ’Ni ser, att de
voro här, då de som bäst behöfdes, och om vi ännu en gång
be-höfva deras hjälp, skola vi få höra af dem; edra krigare skola dö,
utan att ni vinna något. Det vore bäst för er, om ni återvände
till edra byar och läte oss draga åstad i fred. Hvilka de än må
vara, kunna de skjuta; det ha ni till er egen skada fått erfara. De
vilja icke rödskinnen något ondt, om rödskinnen blott lämna oss i
fred. De sköto endast fyra skott; om de velat, hade de kunnat
döda många flera’. Då höfdingen märkte, att han icke kunde få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free