- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
96

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

antogo då, att de ämnade företaga en stormning emot oss. Vi
förstodo, att om de gjorde det på allvar, måste vi duka under, ty
i längden skulle det blifva omöjligt att hindra dem att bestiga
berget. Vi hade klart för oss, att slutet icke var långt borta, ehuru
jag tror, att rätt många af dem skulle hafva fått bita i gräset,
innan de fått bukt med oss. Då edra fyra bössor hördes från
platån, trodde vi först, att en skara af rödskinnen hade återvändt
dit, ty vi visste, att vi drifvit dem alla därifrån; men det dröjde
blott ett ögonblick, innan vi funno, att saken icke förhöll sig så.
Man kunde icke misstaga sig på det tjut af förskräckelse, som
indianerna uppstämde, och då de vände om sina hästar, sågo vi,
att tre af dem fallit. Du kan förstå, att vi icke gjorde oss tid
med att utforska, hvad det var, utan skyndade oss att utföra vår
del af arbetet; men vi ansågo det nästan som ett underverk, då
rödskinnen redo bort.

»Vi hade talat om Hoppande hästen under natten, ty han
hade lofvat att återvända och sluta sig till oss, och jag kände honom
tillräckligt för att kunna slå vad om hela världen, att han skulle
komma. Han hade endast lämnat oss för att hålla ett löfte till
sin systerson, som skulle träffa honom i Fort Bridger. Om endast
två bössor hade afskjutits, skulle vi hafva gissat på dem, men då
de voro fyra, tänkte ingen af oss på honom, förrän han ställde sig
upp och ropade. Men nu, min gosse, är det bäst, att du går till
kojs. Vi skola bryta upp, så snart månen skiner klart, och den
kan icke vara öfver kullen där borta förrän klockan två eller tre.
Jag skall hålla vakt till dess, ehuru jag icke alls tror, att de ämna
förfölja oss i natt; de hafva blifvit tämligen hårdhändt behandlade,
och jag tror icke, att de följa oss, förrän de löst hemligheten
med den där platån. De begåfvo sig utan tvifvel dit, så snart de
funno klippan tom, och i dagbräckningen skola de börja söka efter
spåret. Så snart de blifvit fria från den tanken, att det var något
trolleri med i spelet, skola både vi och höfdingen hafva dem i
hälarna. Det första vi hafva att göra är att gå uppför kullarna,
tills vi komma till kanten af cauon, dit Hoppande hästen har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free