- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
109

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mot hvarandra eller rullandet af en sten, som rubbats af en
hästfot, vore tillräckligt för att sätta dem i rörelse, i synnerhet nu,
då de veta, att ett krigarfölje är ute på ströftåg.»

Färden börjades ånyo. Sedan de genomgått den trängsta
delen af cañón, kommo de ut i dalen och begåfvo sig till floden.
Här uppstod ett dröjsmål, ty Sam Hicks, som ledde en af
packhästarna, fördes af strömmen några hundra alnar nedåt floden och
hade svårt att komma i land. De följde nu utmed strömmen ett
par mil, tills de kommo till ett tillflöde, som rann in i den från
sydväst.

»Tror ni, att detta är den ström, som vi skola följa,
höf-ding?»

»Måste vara denna, ingen annan biflod på denna sida på en
lång sträcka; raka vägen till Union Peak.»

De veko nu af och följde den lilla strömmen, och sedan de
ridit en mil, befunno de sig i en hålväg. Det var icke en cañón,
utan en brant, trång dal. De smögo sin väg fram helt försiktigt
en stund, tills de två indianerna samtidigt stannade.

»Hvad är det, höfding?» hviskade Harry, som red dem närmast.

»Känna lukten af rök.»

Harry vädrade i luften.

»Jag kan icke säga, att jag känner lukten, men då ni säger
det, är saken klar. Hvarifrån tror ni, att den kommer?»

»Uppifrån dalen; vinden vara svag, men komma från det
hållet. Indianby där uppe.»

»Så mycket värre för indianbyn, om den blandar sig i våra
företag», sade Harry barskt; »en sak är klar, och det är, att vi
måste fram. Sannolikt äro de flesta af krigarne borta bland
bergen.»

De fortsatte nu färden med fördubblad försiktighet. Höfdingen
lämnade sina tyglar åt Jagande hunden och gick före till fots.
Omkring hundra alnar längre bort gjorde dalen en skarp böjning
och vidgade sig därpå betydligt; skenet af en eld syntes bland
några träd, som stodo på sluttningen, ungefär femtio fot öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free