Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»’Mitt sår betyder ingenting’, sade jag, ’bara vi fått honom.
Hvad gör ni, höfding? Ni tänker väl icke göra upp eld här
heller?’
»’Min broders ben vara brutet’, sade han. ’Jag tälja spjälor
att hålla det rakt.’
»Nu kom jag till full insikt af min belägenhet. Att bryta af
sig benen uppe i bergstrakterna är alltid en tråkig sak, men då
det är midt i vintern och man har en svärm rödskinn i hälarna
på sig, betyder det, att man får vara beredd på det värsta. Jag
satte mig upp och såg på mitt ben. Det vänstra var verkligen
knäckt som ett pipskaft ungefär midt emellan knäet och fotknölen.
’Men hvarför, höfding’, sade jag, ’sköt ni icke en kula genom mitt
hufvud, då jag låg där uppe? Jag skulle då aldrig fått upplefva
detta elände.’
»’Uterna icke hafva tagit min hvite broder ännu.’
»’Nej’, sade jag, ’men det dröjer nog icke länge, förrän de
gjort det; kanske i eftermiddag, kanske i morgon bittida.’
Höfdin-gen sade ingenting utan fortsatte med sitt arbete. Då han fått
fem eller sex spjälor af omkring tre fots längd och lika många af
omkring en fot och täljt dem så, att alla voro flata på ena sidan,
tog han af sig bockskinnsskjortan och skar ur dess nedre del en
rem af ungefär sex alnars längd och en tums bredd. Därpå
knäböjde han bredvid mig, satte benet i dess rätta läge och lade
spjälorna, en lång och en kort omväxlande, däromkring och band hårdt
till dem med skinnremmen. De långa bundos både ofvanför och
nedanför knäet, så att hela benet var styft. Jag kände mig ganska
matt, då det var färdigt, och Hoppande hästen sade: ’Brist på mat;
min hvite broder ligga lugn, Hoppande hästen snart skaffa honom
litet att äta’.
»Han tände genast upp eld, gick därpå uppför klippan och
kom snart tillbaka med björnens lår och ungefär hälften af hans
skinn. Snart hade han stekt några skifvor af köttet, och jag kände
mig bättre, sedan jag ätit. Vi hade icke talat mycket med hvarandra,
men jag hade grubblat hela tiden, och då vi slutat måltiden, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
