Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han är tillräckligt död», sade Jerry. »Jag tänker, att icke
ens en gråbjörn kan springa vidare med fem kulor i skallen.»
Harry blickade öfver inhägnaden. »Ja, han är verkligen död;
åtminstone ser det så ut. Det här var en stor tur.» Alla samlade
sig på den öppna platsen framför ingången.
»Är det där en gråbjörn, farbror?» frågade Tom.
»Ja, du behöfver icke ens se färgen för att veta det. Betrakta
hans storlek!»
»Han är så stor som en ko.»
»Ja, min gosse, och en duktig ko ändå. Gå in och gör upp
eld, medan jag skär af litet kött till aftonvard.»
Den omständigheten, att de ätit blott en half timme förut,
betydde ingenting; snart fräste några skifvor björnkött öfver elden,
och alla åto, som om de icke smakat mat sedan föregående dag.
Männen voro vid bästa lynne; bristen på kött hade varit deras
svåraste bekymmer, ty illa bakadt bröd är en dålig kost för dem,
som äro vana att nästan uteslutande lefva på kött.
»Hvarför kom björnen hit ned?» frågade Tom.
»Först och främst kanske af nyfikenhet,,men äfven af hunger»,
svarade hans farbror. »Han gick förmodligen på vägen här
ofvan-för, då han fick se ljuset mellan löfven; han kände måhända lukten
af brödet, kanske äfven af oss och hästarna och gick därför ned
för att se efter, hvad han kunde få fatt i.
»Nyfikenhet är ett svårt fel, Tom. Kom ihåg, att i denna
världsdel det alltid är säkrast, att hvar och en endast sköter sina
egna affärer.»
Alla tankar på sömn voro för tillfället bortblåsta; piporna tändes
åter, och det blef midnatt, innan de lade sig. På morgonen
blef björnen flådd och styckad, och lårstyckena lämnadés utanför
för att blifva genomfrusna. Snön fortfor att falla, men vinden
hade alldeles dött ut. Männen gingo nu ut och höggo några långa
pålar, hvilka de med stor svårighet fastgjorde i en remna i
den ofvanför utskjutande klippan; öfver dessa utbredde de och
fastgjorde björnskinnet, hvilket var så stort, att det täckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
