Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela sällskapet kastade buffelhudarna öfver skuldrorna och
gick ut. Luften var så uppfylld af snö, att de icke kunde
öfver-skåda den ödeläggelse, som lavinen åstadkommit i den nedanför
liggande dalen, men då de följde gångstigen upp till den högre
liggande afsatsen, voro dess spår i sanning tydliga nog. På en bredd
af hundra alnar hade det hvita snötäcket, som betäckte sluttningen
ända upp till den punkt, där klippan stupade brant, blifvit
bort-sopadt liksom med en ofantlig kvast. Hvarenda sten och löst
klippstycke, som legat där, hade rasat ned, och klippan låg så kal,
att icke ens en grästufva kunde upptäckas. De följde kanten af
afsatsen, tills de kunde se ned på sin lägerplats. Björnhuden var
ännu på sin plats, sluttande som ett vanligt tak från sin öfre kant
ett par tum nedanför den högre klippan till den motsatta
klippväggen, som var tre fot lägre. Men allt håret hade blifvit
af-skrapadt så tätt, som om det skett med en rakknif, genom snöns
gnidning.
»Detta är det märkvärdigaste jag någonsin sett», sade Sam
Hicks. »Det är förunderligt, att icke snöns tyngd slog ned den.»
»Förmodligen har den endast halkat öfver den», sade Harry.
»Den gick troligen med en så stark fart, att den endast skrubbade
skinnet. Därutaf kunna vi förstå, huru nära vi varit att krossas;
ty om den yttre klippan endast varit en fot högre, skulle skinnet
hafva gifvit vika, och vårt läger skulle på ett ögonblick hafva
varit proppfullt med snö. Men nu tror jag, att vi gå in igen, ty
jag känner redan, att det är kallt om benen.»
Den femte dagens afton upphörde snön att falla, och följande
morgon var himlen klar. Man började genast förberedelser till
uppbrott. Ett stort förråd af bröd hade bakats kvällen förut.
Hästarna fingo uppvärmd mjölvälling, hvarpå de sadlades,
packningen lades till rätta, och en half timme efter soluppgången voro
de på väg. Den vanliga tystnaden afbröts nu af en mängd olika
ljud. Från dalen nedanför hördes då och då ett våldsamt brak,
då en trädgren eller stundom trädet själft krossades af snöns
tyngd. Ett doft rasslande ljud, som af ekot upprepades från kulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
