- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
147

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



ding», sade Jerry. »Det är en stor tur, att vi icke fortsatte vår
färd. Det kan icke bli värre här, än det var förut.»

Klockan tre på eftermiddagen började snön åter falla tätt.
Det blåste icke så hårdt som vid det föregående snöfallet, och
snön yrde mindre än förut in genom ingången. Just som de
beredde sig att hvila för natten, hörde de ett hemskt dån ofvanför
sig. Alla rusade upp, och då de blickade uppåt, kunde de vid
skenet från elden se, huru pålarna, som uppburo björnhuden, stodo
böjda nedåt såsom sprättbågar.

»Jee-rusalem!» utropade Sam Hicks, »hela ställningen
kommer ned öfver oss.»

»Ja, du har rätt, Sam. Som du ser, är det ingen blåst, och
ett af våra värsta arbeten blir att hålla taket rent från snö. Skynda
er ut, gossar, vi måste så fort som möjligt göra taket klart igen.»

De fastsurrade först åtta fots långa stänger vid spadarnas
skaft och skyndade därpå ut. Då de kommo till den afsats, som
låg ofvanför taket, skottade de först undan snön på klippan för
att hafva säkert fotfäste och började därpå maka undan snön
från björnhuden. Detta var lättare gjordt, än de hade tänkt, ty
så snart de rörde vid den, gled den utför det sluttande taket.

»Nu tror jag, att det hjälper*sig till i morgon», sade Harry.
»Så länge snöfallet fortfar, måste vi göra detta med några timmars
mellanrum, men så snart vi få en dags vackert väder, sätta vi
ytterligare några pålar under taket för att stödja det.»

Under sex dagar fortfor snöfallet utan afbrott. I daggryningen,
på middagen och på kvällen, strax innan de lade sig, gjorde de
björnhuden fri från snö. Men för öfrigt gingo de aldrig ut ur sitt
läger. De måste äfven hvarje dag rensopa den inre delen af
berg-skrefvan, ty snön bröt sig nu ofta i stora massor genom träden,
skrämde hästarna och höll dem i beständig oro. På sjette dagen
upphörde det att snöa, och följande morgon var himlen åter klar.
Hela sällskapet skyndade ut, två med spadar och de öfriga med
kvastar, som de tillverkat under fångenskapens långa timmar.
Vid middagstiden hade de befriat gångstigen ända ned till dalen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free