Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de hade hår både på in- och utsidan. Strumporna gjordes däremot
af enkelt skinn, då de voro ämnade att bäras utanpå byxorna.
Indianerna gjorde nya mockasiner åt hela sällskapet; de gjordes
högre än vanligt och försågos dessutom .med långa läderremsor,
som skulle lindas om benen ända upp till knäna för att sålunda
hindra snön att intränga i strumporna.
Dessa arbeten sysselsatte dem ungefär fjorton dagar och af
brötos endast af en dags vackert väder. Denna använde de till
att gå ned i dalen, hvarvid de togo med sig kittlar och hinkar
jämte några skålpund mjöl. Hästarna voro ute på ängen, men så
snart de fingo se dem, kommo de trafvande emot dem och gåfvo
sin glädje tillkänna genom gnäggningar. En eld upptändes i
närheten af skjulet, snö smältes, och hvarje häst fick en portion
mjölvälling. På Toms förslag hängdes granruskor framför ingångarna
till skjulet; dessa kunde svängas åt sidan, då hästarna gingo in, men
bidrogo till att utestänga blåsten. Då himlen efter fjorton dagar
klarnade, sade höfdingen, att han icke trodde det skulle blifva
mera snö.
»Om storm komma, medföra snö, men icke räcka länge.
Vinter nu börja; snö snart hårdna. Göra snöskor.»
Alla jägarne hade varit vana att använda sådana om vintern.
De hade därför funnit den sista marschen genom den djupa snön
mycket besvärlig och omfattade hans förslag med ifver. Arbetet
anförtroddes åt höfdingen, som därvid ådagalade stor skicklighet.
Kölden var nu mycket sträng, men den kändes icke just
bitande, ty det var ständigt lugnt; emellertid behöfde de väl sina
pälsar, då de någon gång vågade sig utanför hyddan. Samma dag
som snöskorna blefvo färdiga, begaf sig hela det öfriga sällskapet
ned i dalen för att se efter hästarna, medan Jagande hunden
stannade kvar i lägret för att undervisa Tom i bruket af snöskor och
hjälpa honom, då han föll.
Tom fann konsten i början ganska svår, ty skons tå fastnade
ofta i snön, så att han snafvade och slungades hufvudstupa i
snö-drifvorna, och han skulle hafva haft ganska svårt att reda sig, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
