Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanställdt, käken var krossad och ett af ögonen utslaget. India
nerna undersökte marken noga.
»Nå, hvad tror ni om saken, höfding?» frågade Harry.
»Björn gått omkring skjulet, kommit in vid andra änden.
Hästar icke hinna ut i tid. Packhäst sist, björn gripa honom i
bakdel. Hästen släpa honom en bit, sedan falla. Då andra hästar
komma tillbaka, bilda ring om björnen och sparka honom. Se på
spåren af framfötter djupt i snön. Krossa björnens käk, knäcka
refben, slå, tills han vara död.»
»Jag förmodar, att det förhåller sig så, men jag skulle knappt
hafva ansett det möjligt.»
Höfdingen nickade. »Då vilda hästar och deras föl anfallas
af björn eller bergslejon, de bilda ring med föl i midten, stå med
hufvud inåt och slå bakut. Björn och bergslejon frukta att
anfalla dem.»
»Om jag icke sett det», sade Sam Hicks, »skulle jag icke
hafva trott, att hästar vända om för att anfalla en gråbjörn.»
»Icke vända om», sade höfdingen, »endast försvara vän.»
»Det var morskt gjordt af dem», sade Harry. »Jag fruktar,
att hästen icke öfverlefver det; han är förskräckligt illa sargad.»
Höfdingen undersökte noga hästens sår. »Icke farligt», sade
han. »Kölden hindrat blodflödet, skaffa fett och stryka på.»
»Jag tänker, att ni skall finna tillräckligt med fett i björnen»,
sade Jerry. Höfdingen skakade på hufvudet.
»Björns fett dåligt; andra hästar känna lukten, kanske
undvika honom, kanske slå honom. Hoppande hästen skaffa fett från
fåret han skjuta i går.»
I början af februari nådde kölden sin höjdpunkt, och ehuru
elden ständigt brann klart, blefvo de tvungna att bygga för
ingången med en mur af ved, i bvars remnor de stoppade mossa.
Hyddan upplystes af lampor, som de förfärdigat af tennmuggar, i
hvilka de göto smält björnfett; vekar gjorde de af björkbarkens
fibrer. Nu hölls regelbundet vakt för hvarje dag; två stannade
alltid i hyddan, där den ene höll utkik genom ett litet hål, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
