Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skurits i förhänget invid den trånga öppning i vedmuren, som
tjänstgjorde som dörr, medan den andre passade på elden, smälte
snö och lagade middagen åt de återvändande jägarne. Om aftnarna
berättade de historier, och det föreföll Tom, som om deras förråd
af berättelser om de äfventyr, som de både själfva upplefvat och
hört omtalas, varit outtömligt.
Jagande hunden hade gjort snabba framsteg i engelska språket.
Han och Tom hade blifvit mycket goda vänner; de jagade alltid
tillsammans, och då deras tur kom, höllo de också vakt hemma
tillsammans. Kölden var nu så sträng, att det jagande sällskapet
sällan stannade ute mera än två eller tre timmar. Regelbundet
två gånger i veckan fingo hästarna en portion varm mjölvälling,
och ehuru de hade förlorat betydligt i hull, voro de vid god hälsa
och kunde arbeta, om man behöfde använda dem. En dag i midten
af februari, då Jagande hunden stod på vakt, utropade han plötsligt:
»Rappaher!»
Tom sprang fram till ingången, sköt förhänget åt sidan och
blickade ut. Sex indianer kommo på snöskor vandrande uppför
dalen. Han sprang ut och afsköt sin bössa. Så snart ljudet af
skottet nådde indianernas öron, stannade de plötsligt och
råd-plägade.
»Icke veta, hvar bössa affyrades», sade Jagande hunden.
»Snart se hyddan, då veta!»
Efter en stund fortsatte rödskinnen sin väg uppför dalen,
men i stället för att helt obekymradt gå tillsammans i dess midt,
spridde de sig och gingo åt andra sidan, krypande fram mellan
rullstenarne, där man icke skulle hafva kunnat upptäcka dem, om
icke deras gestalter stuckit af mot den hvita snön.
»Måste skjuta nu», sade den unge indianen; »då Hoppande
hästen veta, att rappaher kommit upp.»
De gingo utanför hyddan och öppnade eld. De visste, att
de hade mycket små utsikter att träffa någon af indianerna, ty
till dalens andra sida var afståndet allt för stort, och den
höjd, på hvilken de stodo, gjorde det svårt att bedöma bös-
Henty, Bland Klippbergens indianer. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
