Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan sak. Då kunde de en mörk natt smyga sig alldeles inpå
oss och göra en allmän stormning.»
Efter frukosten gingo höfdingen och Jagande hunden ut för
att speja. Då de återvände, medförde de den nyheten, att tre
indianer hade gått öfver snön på sluttningen, tre andra hade gått
uppför dalen, och i skogen en half mil längre ned hade de sett en
eld, där en stor skara var lägrad.
»Det är alldeles, som jag trodde. Tre spejare gingo utefter
bergsluttningen för att se, om vi höllo vakt vid krönet af vägen,
och om de berättat, att ingenting hindrade dem att angripa oss,
skulle hela skaran före morgonen varit här och tagit oss i fällan.
Jag förmodar, att alla äro borta nu?»
»Alla borta. Hoppande hästen och Jagande hunden följa
spåret nedåt dalen. Stanna ingenstädes, gått tillbaka till byarna.»
»I sådant fall är det väl bäst, att vi föra hästarna ned till
skjulet igen. De hafva ätit upp allt foder, som vi förde upp för
tre dagar sedan; jag gaf dem det sista i morse. Indianerna veta,
att vi hålla skarp utkik om dagen, och vi behöfva icke frukta, att
de skola komma upp, medan det är ljust.»
Då äfven höfdingen var af den meningen, att det icke var
någon fara, fördes hästarna ned i dalen igen, och så snart, de
blifvit befriade från tyglarna, trafvade de genast af egen drift bort
till bäfverängen.
Under de följande sex veckorna hölls oafbrutet vakt, men
endast af en man i sänder. Hästarna fördes hvarje morgon ned
i dalen och drefvos upp igen i solnedgången. Någon jakt förekom
icke, ty de hade så många skinn, som de bekvämligen kunde föra
med sig, och tillräckligt med kött, för att det skulle räcka ända
till våren. I mars blef vädret märkbart varmare, och snön började
att smälta, där den träffades af middagssolen. Dagligen hördes
dånet af aflägsna snöskred allt oftare, och de började redan blicka
framåt mot den dag, då de skulle få fortsätta sin resa.
En natt mot slutet af månaden, då Tom var på vakt, fick han
plötsligt höra ett knakande ljud långt uppe bland bergen ofvanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
