Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, eftersom vi alla hafva bössor och ingen annan af oss hyser
några samvetsbetänkligheter i den vägen, är det ju heller icke
nödvändigt för dig att skjuta på dem. Det fordrar stor skicklighet
att skjuta dem, ty om man träffar dem, då de äro i vattnet, sjunka
de genast, och man måste skjuta dem till döds, då de äro i land,
ty eljest skynda de sig ned till vattnet, dyka in i sina hus och
dö där.»
Utom bäfrar dödade de många andra djur, bland andra
åtskilliga järfvar, och då de i midten af maj kommo ned till fästet,
måste de gå, emedan alla hästarna voro lastade med skinn. Dessa
voro visserligen icke af dyrbaraste slag, men de inbringade dem
tillräckligt, så att de kunde förse sig med en ny uppsättning af
kläder, krut och proviant och dessutom hade hundra dollar
livar öfver.
På aftonen af den dag, då de sålt sina skinnvaror, skref
Tom till sina systrar ett bref, i hvilket han lämnade en utförlig
redogörelse för allt, som han upplefvat, sedan han begaf sig till
bergstrakterna. Dock talade han så litet som möjligt om sina
strider med indianerna. Om sin farbror skref han: »Jag tycker
förskräckligt mycket om farbror Harry. Han är precis sådan, som
jag föreställt mig honom. De öfriga männen betrakta honom
såsom sin anförare. Han är längre och starkare byggd än pappa.
Mest tycker jag om honom därför, att han alltid är sig lik.
Stundom brukade de andra knota öfver att de voro så länge instängda
af snön, men honom tycktes det icke bekomma något. Då jag
skref från Denver, sade jag, att han kallades ’Redlige Harry’,
därför att han alltid handlade ärligt och uppriktigt, och nu har jag
funnit, att man med rätta kallar honom så.» Sedan Tom vidare
beskrifvit höfdingen, som han kallade en »prima sorts kamrat»,
samt Jagande Hunden och de öfriga deltagarne i färden, afslutade
han sitt bref, som var det längsta han någonsin skrifvit och som
kostat honom åtskilliga timmars arbete. Han fick vara ostörd i
rummet, ty de andra talade om sina äfventyr med några vänner,
som de träffat vid fästet. Klockan tio kom hans farbror hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
