- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
209

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som de nyss lämnat, var det nästan mörkt på bottnen af den
djupa hålvägen, och det blef beckmörkt, så snart dagsljuset ofvanför
började aftaga.

»Genast i morgon bittida måste vi utforska denna cañón längre
ned», sade Jerry. »Jag förmodar, att den utvidgar sig på ett eller annat
ställe. Om den gör det och det finns träd och gräs, kunna
hästarna få någon föda; i annat fall skola de snart duka under, så

vida vi icke träffa på något villebråd, ty då kunna vi spara litet
mjöl åt dem.»

»Det är nästan synd, att vi icke lämnade dem i dalen att
reda sig på egen hand», sade Tom.

»Jag tror nästan, att du misstager dig däri», sade Jerry. »Ty
för det första kunna de ännu bli nyttiga för oss, och äfven om vi
aldrig mera komma att rida på dem, kunna de komma väl till pass
såsom föda. Det är väl möjligt, att vi kunna träffa på en och
annan björn, om det finns öppningar i cañón eller afsatser, på
hvilka de kunna komma ned, men i annat fall äro just hästarna

vårt enda hopp. Men här är ett fördömdt mörker; jag kan ju

knappt se min egen hand. Jag föreslår, att vi skaffa oss litet ljus.
Jag såg en hel mängd drifved, som fastnat bland stenarna, där vi
klättrade ned, och ännu mera vid mynningen till den här klyftan;
det räcker godt till att göra upp eld med. Rödskinnen äro ju ännu
långt borta, och jag föreslår därför, att vi skaffa litet ved hit. Det
vore bestämdt inte dumt att göra upp en eld halfvägs mellan denna
plats och mynningen till cañón för att hejda dem, då de krypa
hit ned för att se, hvar vi äro.»

De andra gingo genast in på förslaget, ty det blef dystert att
vistas i becksvart mörker. Alla hade tändstickor, och snart hade de
funnit ett stycke torr ved, som påtändes och tjänstgjorde som fackla,
då de klättrade tillbaka öfver klipporna. Mellan stenarna låg en stor
mängd drifved inklämd. Denna samlade ^3e ihop, bundo i knippor
och buro tillbaka öfver afsatsen samt tände upp eld. Från denna
togo de en brand, och försedda med två yxor gingo de upp till
hålvägens mynning och höggo sönder några trädgrenar, som förts

TIenty, Bland Klippbergens indianer. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free