Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skulle hellre vilja föra dem öfver genast, men jag ser,
att det är en mycket ojämn väg.»
Harry och indianerna lämnade hästarna, klättrade öfver
af-satsen och sutto snart tillsammans med de andra omkring elden,
öfver hvilken köttet redan höll på att stekas.
»Indianerna höllo sig således lugna hela eftermiddagen?»
»Ja, så lugna som indianer kunna vara. Ett par gånger
nalkades några af dem vårt gömställe och redo fram och tillbaka
framför oss för att utforska, om vi voro där. Vi läto dem hållas
en stund, men då de började blifva närgångna, skickade vi dem
ett par kulor för att låta dem veta, att vi voro på vår vakt.
Jagande hunden gick med hästarna en half mil nedåt dalen, och
de kunde således icke höra, när vi redo bort. På fyra eller fem
timmar tror jag icke, att vi hafva dem här. Säkert är, att de icke
våga gå förbi den första elden. Så snart spejarne få se den,
skola de underrätta de andra, och på morgonen hafva vi hela
svärmen här.»
»Så fort som möjligt måste vi laga, att hästarna komma
öfver. Då det blir så ljust, att man kan rida utan att bryta nacken
af sig, måste två af oss följa cañón ett stycke nedåt för att
undersöka, huru där ser ut.»
»Ja, det är mycket viktigt; det kan möjligen finnas något
pass, där rödskinnen kunde gå ned och sålunda fånga oss mellan
två eldar.»
»Jag bryr mig inte ett dugg om uterna», sade Jerry. »Vi
kunna klå dem grundligt i denna cañón. Jag anser det vara
viktigare att få veta, om det finns någon plats, där hästarna kunna
finna tillräckligt med föda för att uppehålla lifvet, medan vi äro
instängda här. Finns där något villebråd, är det så mycket bättre;
eljest få vi nöja oss med hästkött.»
»Huru länge anse ni det sannolikt, att indianerna vänta, då de
finna, att de icke kunna taga oss?» frågade Tom.
»Det kan ingen människa säga», svarade hans farbror. »Jag tror
icke, att någon ännu har utfunderat, huru långt en indians tålamod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
