Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE KAPITLET.
Colorado.
u, gossar», sade Harry, sedan han rökt en stund under
tystnad, »måste vi allvarligt öfverväga vår ställning.
Hittills hafva vi redt oss ur kinkiga lägen bättre, än vi kunnat hoppas.
I går trodde vi, att vi knappt hade några utsikter att rädda vårt
hår, och nu äro vi ute ur den knipan. Men vi hafva kommit i
en annan, som nästan är värre, om också icke rödskinnen kunna
komma åt oss.»
»Ja, vi äro i ett mycket trångt hål, det är säkert. De kunna
visserligen icke taga våra skalper ännu på en tid, men ingen kan
förneka, att vi hafva fördömdt små utsikter att få behålla dem på
hufvudet.»
»Ja, inte äro de stora», sade Sam Hicks. »Det där
rackar-packet lägrar sig utanför, ty de veta, att de hafva oss i en fälla.
De kunna icke anfalla oss för tillfället, men vi måste hålla vakt
natt och dag. Hvilken mörk natt som helst kunde de få i sitt
hufvud att komma hit ned, och ingenting kan hindra dem därifrån,
ty strömmens dån öfverröstar hvarje buller. Vi skulle icke veta af
deras närvaro, förrän vi hörde deras krigstjut vid foten af afsatsen,
och innan vi kunde hinna dit upp, skulle de två vaktarne vara
nedhuggna, och sedan vore de snart öfver oss som en skock
vargar. Jag skulle nästan lika gärna vilja lägga bort min bössa och
gå direkte ut till dem och låta skjuta ned mig, om jag visste, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
