- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
220

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och Ben togo sina yxor, de andra fem gingo åter upp i
hålvägen och voro snart i full verksamhet med att hopsamla rullstenar
och lägga upp dem till en mur.

»Jag hörde ett bösskott, farbror», utropade Tom plötsligt.

»Jag hoppas, att de fått sikte på en björn; vi behöfva väl allt
kött vi kunna få.»

Ännu ett dussin skott afskötos, men Tom tänkte icke därpå.
Hålvägens botten var endast femton fot bred, och vid mörkrets
inbrott hade de byggt en fast mur af sex fots höjd öfver den.

»Nu kan du, Tom, stanna här genast. Jag skall skicka upp
Sam eller Ben att hålla vakt tillsammans med dig. Jag tror icke,
att det finnes en skymt af fara för att de komma hit ned i natt,
men man kan aldrig vara säker för rödskinn. Jag skulle eljest
lämna kvar Jaganfie hunden hos dig, men vi behöfva honom till
hjälp vid kanoternas hopsättning; indianerna äro betydligt
skickligare än vi i sådant arbete. Jag skickar upp maten hit jämte edra
buffelfiltar. Sedan kunna ni tura om med att vakta och sofva.
Vi komma förmodligen att vara uppe hela natten för att få arbetet
afslutadt så fort som möjligt.»

Efter en kvarts timme kom Sam Hicks upp till Tom.

»Ha ni huggit träden, Sam?»

»Bevare oss, det var gjordt på en minut. Sedan förde vi ned
och bilade upp dem, tände upp eld, stekte köttet och satte på
vattenkitteln samt blandade till degen.»

»Dödade ni någon björn? Vi hörde er skjuta.»

»Nej, han gick för högt uppe, och jag är ingen styf skytt.
De få kanske sikte på honom i morgon, och då faller han nog för
Harrys och höfdingens kulor, om han kommer inom skotthåll för
deras bössor. Det är ett fördömdt mörker här.»

Tjugu minuter senare syntes två ljus närma sig, och Harry
och Jagande hunden kommo upp med torrvedsfacklor. De hade
hvar sin knippa ved på ryggen, och Harry bar dessutom en
stekpanna, på hvilken några köttskifvor och två stora brödstycken lågo,
medan Jagande hunden bar två skålar med varmt te.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free