Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en timme ansåg Harry, att de hade erforderlig öfning för att kunna
anträda färden på allvar; de vände därför båtarna och sköto med
stark fart förbi bergväggarna. Efter ett par mils färd sågo de en
inskärning i berget till vänster.
»Låtom oss landa här», sade Harry. »Det finns träd i
närheten af vattnet och buskar högre upp. Här slå vi läger, ty ingen
kan veta, hur långt vi behöfva färdas, innan vi få tillfälle därtill
härnäst. Vi hafva nu gjort oss kvitt uterna och kunna behöfva en
natts riktig sömn. Om ni, höfding, och Jagande hunden vilja gå
uppåt sluttningen, så snart vi landat, skola vi föra sakerna i land
och tända upp eld. Kanske kunna ni skaffa oss en björnstek.»
De gjorde sig icke besvär med att hala upp kanoterna utan
fastgjorde dem med fånglinorna, hvilka gjorts af lassos, vid träd
nära stranden. Dagsljuset började aftaga. Snart hade de tillagat
degen, och när denna var färdig, fanns det tillräckligt med glöd att
baka på. Kitteln fylldes med vatten och sattes på en trefot öfver
elden. Indianerna återvände inom kort tomhända.
»Icke finna björn», sade höfdingen; »för mörkt att jaga.
Försöka i morgon bittida.»
Harry gick ned till båtarna och återvände snart med ett stycke
färskt kött. Tom blickade upp förvånad.
»Det är icke af din, Tom», sade Jerry, då han såg honom
betrakta det. »Vi medtogo bakdelarna af de fyra packhästarna men
lämnade de andra kvar. Det tjänade till ingenting att medtaga
mera, ty det skulle icke hafva hållit sig.»
»Det är således hästköttI» Tom nästan ryste vid blotta
tanken att äta det, och ingenting skulle hafva förmått honom att smaka
en bit, om han trött, att det varit af hans favorit. Några skifvor
skuros och lades i stekpannan, medan andra hängdes öfver elden
för dem, som föredrogo köttet stekt på det sättet. Tom kände en
stark lust att alldeles afstå från maten, men då han såg, att de
andra togo sina köttbitar utan tvekan, gjorde han på samma sätt.
Han betänkte sig dock, innan han smakade därpå, men Harry sade
skrattande: »Grip dig an, Tom! Du kan knappt skilja det från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
