Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem äro uterna riktiga änglar. Uterna döda de hvite män, som de
träffa på uppe i sina berg, därför att de icke önska hafva några
hvite män där; men navahen dödar den hvite mannen, därför att
han är en hvit man och därför att han gärna vill se blod. Han
är en krigare till lif och själ, men det är icke uten. Om det hade
varit navaher i stället för uter, som träffat på oss uppe bland
kullarna, så vill jag våga hundra mot ett, att våra skalper nu skulle
torkat i deras byar.»
»Du har rätt, Jerry», inföll Ben. »Dessutom hysa navaherna
och apacherna ingen fruktan för hvite män; de hafva i hundratals
år härjat på Mexikos område, och i strider man mot man ge de
mexi-kanarne på pälsen. De hafva nog en viss respekt för Västerns jägare,
ty de hafva många gånger fått erfara, att dessa både i skjutning
och i stridssätt äro dem öfverlägsna, men de frukta dem icke i
lika hög grad som andra indianer. Betrakta dem huru man vill,
äro de ett farligt pack, och jag vill icke gärna någonstädes korsa
deras väg. Det blefve nog ett styft arbete att bära den där båten
öfver klipporna, men jag föredrager det framför att komma i
nappatag med navaherna.»
»Huru långt åt detta håll sträcker sig navahernas land?»
»Det finnes troligen ingen bestämd gräns därför, Tom. De
räkna sitt land så långt de själfva vilja. De gå icke så långt norrut
som hit, men hvar deras område slutar och uternas tar vid, vet
ingen annan än de själfva. Jag förmodar, att det växlar, allt
eftersom navaherna äro upptagna af mexikanerna i söder eller hafva
fred med dessa och få det infallet att jaga åt det här hållet.»
I många dagar fortsatte de sin färd, stundom drifvande lugnt
framåt genom en jämförelsevis bred dal, stundom bärande sina
båtar förbi farliga forsar, stundom nästan flygande fram öfver det
svarta, djupa vattnet. Sällan voro de utan kött, ty åtskilliga får
“och två björnar skötos af indianerna. De trodde nog, att de
kunnat fånga fisk, men vanligen voro de för trötta, då de kommo
till sina rastställen, för att göra något annat än laga och äta sin
mat, innan de lade sig att hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
