Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbi ett par farliga ställen, men plötsligt sågo de till sin fasa, huru
dess stäf reste sig upp, då båten rände mot ett undervattensgrund.
I nästa ögonblick hade aktern svängt omkring, så att bredsidan
vände sig mot strömmen, och båten stjälpte genast.
»Fort!» utropade Harry. »Vi måste skynda till deras hjälp.
Håll tätt intill bergväggen, tills vi få se dem.»
Inom en sekund voro de på sina platser, och då de
lösgjorde kanoten, flög den utför fallet. Ett litet stycke höllo de den
tätt intill stranden, men en framskjutande afsats ändrade strömmens
riktning, så att kanoten sköt ut i den våldsammaste strömhvirfveln.
Höfdingen stod på knä i fören med åran i hand och hade ett
vaksamt öga på klippor och grund; stundom förde han med ett
kraftigt årtag båten ät sidan, just i det ögonblick då Tom trodde, att
dess undergång var oundviklig. Plötsligt nåddes deras öron af ett
skrik. Just som de nalkades en klippafsats af ungefär trettio fots
längd och som med en såglik kant sköt en fot öfver vattnet,
upp-gaf höfdingen ett rop och började arbeta med sin åra.
»Bakom klippan, Tom, bakom klippan!» utropade Harry och
svängde om aktern. Tom rodde af alla krafter, och kanoten fick
förstäfven mot strömmen. Men huru hastigt manövern utfördes,
var dock båten tolf alnar nedanför klippan, innan den vändt och
befann sig i närheten af det lugna vattnet bakom denna. Roddarne
spände hvarje nerv och arbetade som för lifvet. Först trodde Tom,
att det brusande vattnet skulle draga båten med sig, men tum för
tum lyckades de drifva den fram mot lugnvattnet, tills den
plötsligt nästan hoppade fram, som om den blifvit lösgjord ur ett
skruf-städ. Aldrig i sitt lif hade Tom ansträngt sig så. Han hade sina
ögon fästa på den framför liggande klippan, vid livilken Jagande
hunden klängde sig fast med ena handen, medan han med den
andra höll Jerrys hufvud öfver vattnet. Han uppgaf ett glädjerop,
då höfdingen svängde båtens stäf åt sidan, just som den vidrörde
klippan, och lade den med bredsidan emot denna.
»Sätt din åra emellan två klippspetsar, Tom», skrek Harry,
»medan höfdingen och jag hjälpa upp dem i båten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
