Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes faders samtycke. Den tid kommer, höfding, då präriernas
indianer måste föra samma lefnadssätt som de hvite männen.
Bufflarna hålla på att dö ut; inom några år blir det omöjligt att
lefva af jakt, och indianerna måste hålla sig boskap och bygga
hus såsom vi. För sina pengar kunde Jagande hunden köpa en
nätt landtgård med femhundra boskapsdjur. Naturligtvis kan han
jaga, så mycket han vill, så länge det finnes något villebråd kvar,
men han skall snart finna, att då hans boskap förökar sig, får han
fullt upp att göra med att sköta om sitt hus.»
»Vi skola taga guldet, om min broder önska det», svarade
höfdingen allvarligt. »Han vara vis, och ehuru Hoppande hästen
icke tycka rödskinn behöfva pengar, han och Jagande hunden en
dag kanske vara glada att hafva gjort, såsom hvit broder önska.»
»Tack, höfding 1 Då jag är långt härifrån på andra sidan om
det stora salta vattnet, skall det glädja mig att veta, att min
broder har en bekväm wigwam.»
Då de kommo till Denver, gingo de genast till Pete Hoskings
värdshus. När de inträdde i krogrummet, betraktade Pete dem
uppmärksamt.
»Redlige Harry, min själ!» utropade han. »Och Jerry Curtis
och unge Tom; men honom skulle jag icke hafva känt igen, om
han icke varit i sällskap med er andra. Det är en ljuflig syn för
mina ögon, och i morgon hafva vi juldagen. Jag började frukta,
att det gått på tok med er, ty redan för tre månader sedan
väntade jag säkert underrättelse från er. Jag fick det bref, som du
skickade mig i våras, och alltsedan slutet af augusti har jag frågat
hvarenda gammal västmän om er; men nu började jag verkligen
tro, att uterna fått edra skalper.»
»Ja, det var icke långt ifrån, Pete; men det är en lång historia.
Kan du härbergera oss alla? Du känner ju Hoppande hästen?
Den andre är hans systerson.»
»Jag skulle tro, att jag känner Hoppande hästen», sade Pete
hjärtligt, gick öfver rummet och skakade indianens hand med
värme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
