Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevakar intressena åt några spekulanter i Denver, hvilka fått i sitt
hufvud, att de skola bli rika i ett andetag. Jag är trött på staden,
och det föll mig in att resa och lämna den på några månader.»
»Tror du, att det är något lönande, Pete?»
»Det kan man aldrig veta», sade Pete med ett flin. »Ingen
af oss är någon gröngöling, men ingen kan säga, hurudant
resultatet* blir. Redlige Harry har haft otur de sista två åren, och jag
ger honom gärna ett handtag, förstår ni. Jag tänker, att han i
alla händelser icke skall förlora på affären.»
Detta var icke mycket upplysande, men det var tillräckligt för
att gifva fart åt det ryktet, att Pete Hoskings i Denver hade puffat
för en okänd grufva för att få Redlige Harry utsedd till ledare för
en expedition, som skulle undersöka den.
I Rridger var allting färdigt, och de stannade blott tjugufyra
timmar där. Redan en vecka förut hade vagnarna kommit från
Saltsjöstaden med provianten, och den lilla karavanen hade nu
inalles åtta vagnar. Pete, de tre delägarne, indianerna och de fyra
guldgräfvarne voro beridna. Äfven åtta af de unga männen, som
Pete haft med sig, hade hästar, men de öfriga färdades till fots.
De foro nu direkt till grufplatsen, ty med en så talrik styrka fanns
det ingen anledning att göra någon omväg öfver de döda
lands-sträckorna. Vid första raststället öppnades några långa lådor, som
Pete fört med sig, och hvar och en bland emigranterna fick ett
gevär jämte ett paket med ammunition.
»Om nu uterna», sade Pete, »vilja blanda sig i våra affärer,
skola vi piska upp dem. Men jag tror, att de hafva för godt
förstånd för att ofreda oss.»
Färden med de tunga vagnarna gick naturligtvis ganska
långsamt, och först på åttonde dagens eftermiddag kommo de ned i
dalen. De gjorde halt på den förra lägerplatsen i skogen, och
följande morgon gingo Pete och guldgräfvarne med Harry och hans
vänner uppför dalen för att utse plats för fästet och undersöka
guldådern. Så snart man skrapat bort jorden från det ställe, där
profvet blifvit taget, kunde guldgräfvarne icke återhålla ett utrop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
