Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dal, där vi slagit läger, och jagade våra hästar ut ur dalen. Men
vi hade en åsnehingst med oss, och han tycktes ej bry sig mycket
om det, som tilldrog sig omkring honom, förr än den främmande
hingsten kom rusande mot honom, utan tvifvel i den tanken att
med ett enda slag af sin hof krossa pannan på honom; då gick
åsnan emot honom med öppen mun, undgick stöten genom ett
snedsprång, bet tag i hans hals och höll sig fast som en bull-dogg.
Hingsten stegrade sig och kastade upp bakbenen samt lyfte upp
åsnan tag på tag; men för hvar gång kom denna ned på fotterna igen.
Åsnan släppte aldrig tag och skulle säkert hafva dödat hingsten,
om ej denne slitit sig lös på sådant sätt, att ett stort stycke skinn
och kött blef kvarsittande i åsnans mun. Hingsten satte af med
blixtens hastighet nedåt dalen, och åsnan fortsatte att beta, som om
ingenting handt. Åsnor passa ej så bra i städer, men lämna dem
bara i frihet på slätterna, och de skola visa sig vara proppfulla af
förstånd. Men det börjar blifva mörkt, och jag har vakten först,
så jag måste gå.»
De öfriga tre, som blifvit utsedda att hålla vakt, hade ledt in
hvar sin häst och tjudrat dem, så att de kunde beta, men ändå
vara nära till hands, när tiden var inne att aflösa föregående vakt.
»Hur bär ni er åt för att vakna i rätt tid?»
»Det blir en vana», svarade Broncho Harry. »Om man ej
inom en kvarts timme efter den utsatta tiden är på ort och ställe,
får man allt veta af det. Då kommer en af vakterna inridande och
grälar, eller ock kastar han lasson om foten eller armen på en och
gifver en en sitt-upp, som förpassar en i väg tio alnar. När ni
ett par gånger blifvit väckt på det viset, ingen fara då, att ni
någonsin mer försofver er. Åh, där hör jag Svarte Sams harmonika.»
Svarte Sam var kocken, en glad, godlynt neger. Det parti, som
fick honom på sin proviantvagn, ansåg sig lyckligt. Cow-boys äro
mycket förtjusta i musik, och Sams harmonika hjälpte dem att få
aftonen att gå fortare. De följande två timmarna sjöng man solo
och i kör, och sedan svepte alla in sig i sina filtar och lade sig med
fotterna mot elden. Efter en kort stund var lägret försänkt i sömn.
Morgonen därpå i dagbräckningen redo cow-boys ut parvis;
tvåj]åtföljde vagnen för att hålla reda på reservhästarna, och de
andra gåfvo sig ut i olika riktningar för att jaga upp boskapen.
Innan aftonen kom, hade de hopsamlat mellan femtio och
sextio nötkreatur, hvilka de mest funnit i små hopar af tre och fyra
tillsammans. Åtminstone tredjedelen var kalfvar, som åtföljde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
