Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kant till höger om klyftan. Du, Tom, samt Stumpy och Rason
tagen plats till vänster om den oeh betäcken oss, clå vi vika tillbaka,
hvilket vi sannolikt komma att göra. De öfriga följa mig.»
Från klippans ksfnt, där Hugh hade sin plats, kunde han se
blixtarna från gevären mellan klipporna och träden vid foten af
sluttningen, och snart varseblef han dem högre upp. Det tycktes,
som skulle en skara indianer hastigt stormat framåt och skaffat sig
skydd, och att de nu med vapen i hand banade sig väg uppåt. De
anfallne hade retirerat, ty de mötande blixtarna från deras gevär
syntes halfvägs uppe på sluttningen. Smattret af gevärselden
tystnade aldrig, men likäl hördes indianernas tjut ännu starkare. De
hvite stredo under tystnad.
Det var ännu för mörkt för att man skulle kunna urskilja
figurerna, och Hugh och hans kamrater förblefvo overksamma.
»De våra draga sig tillbaka, Bill», sade Hugh till Royce, som
stod några steg från honom på andra sidan om klyftan.
»De äro tvugna därtill», svarade Royce. »Jag gissar det är
två hundra indianer där nere, och huru svårt det än är för dem
att bana sig en väg genom buskarna, skola de göra det. Snart,
skall du få se, är vårt folk här uppe.»
Fem minuter senare blefvo också verkligen några figurer
synliga. »Hvilka ären I?» ropade Hugh.
»Det är vi», ropade en röst tillbaka. »Dé äro för många för
oss, och Broncho har befallt oss gå tillbaka och hjälpa er att betäcka
de andras återtåg.»
Småningom aftog elden från försvararnes gevär bland klipporna,
samt upphörde slutligen alldeles. Då kommo i detsamma allesammans
rusande upp för fotstigen, följda i hack och häl af en mängd
springan-de figurer. De, som stodo på klippkanten, afsköto nu sina gevär.
Det blef ett allmänt skrik och tjut, och förföljarna skyndade
tillbaka in bland klippstycken oeh buskar, hvarifrån deras bössor gåfva
en förbittrad eld. Rason föll baklänges, träffad i hufvudet, och ett
skrik på andra sidan om klyftan gaf till känna att åtminstone en
där blifvit träffad.
»Läggen er ned», ropade Hugh, »och skjuten öfver kanten!»
Inom en minut var hela truppen samlad på toppen. Det ljusnade
nu hastigt; men ingen af de anfallande var synlig, ehuru
rök-hvirflar från klippstycken och buskar skvallrade om, huru tätt de
voro samlade där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
