Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hem och återfordra min egendom; jag har skrifvit till mr Randolph,
min förmyndare, som du vet, och sagt honom, att jag lefver och
är glad öfver, att jag ej dödade min farbror, samt att jag ämnar
återvända, då jag blir myndig, men icke förr. Hvad har du för
planer, Luscombe?»
»Jag ämnar slå mig ned i lugn och ro», sade Luscombe. »Det
kan jag säga dig, att ett års kavalleri tjänst vid en sådan där
yankee-fästning är nog att göra en utledsen vid allt hvad soldatlif heter.
Jag har gått igenom ekluten. Men när jag nu kommer hem, skall
jag blifva en sådan där äkta engelsk squire, som göder upp boskap
och intresserar sig för rofvor och är en fader för sitt folk. Du måtte
väl låta mig veta, när du kommer tillbaka till England, Hugh.
Du vet min adress, och så snart du kört ut den där farbrodern och
ordnat om dina angelägenheter, måste du komma direkt till mig.
Du kan vara viss om, att du blir hjärtligt välkommen. Far min
är en hedersgubbe, och om han blef uppbragt, var det icke
underligt alls; mer underligt, att han ej blef det långt förut. Min mor
är en älsklig gammal dam, och systrarna — jag har två stycken
— äro prima vara. Den yngsta är just lagom gammal för dig.
Hon var fjorton år, när jag reste».
Hugh skrattade.
»Ah, jag kommer nog att föra hem en indiankvinna eller en
mexikanska, så det är ej värdt att göra upp någon dylik plan,
Luscombe; men nog skall du få höra af mig, då jag kommer
tillbaka till England, och din inbjudning mottager jag på förhand».
Morgonen därpå skildes man åt. Militärafdelningen återvände
till fästningen. Steve Rutherford och cow-boys redo först åt sydväst,
arbetade sig därpå fram öfver bergen och kommo så ned på Texas’
slätter. Efter en veckas ridt voro de hemma igen i den by, från
hvilken de ridit ut. Byn hade redan börjat resa sig ur spillrorna.
Vagnslaster med byggnadsvirke hade blifvit ditförda, och det var
ingen brist på hjälpsamma händer från de kringliggande nybyggena
vid återuppförandet af husen. Man lade föga märke till den lilla
trupp, som kom ridande fram öfver slätten, ty från den sidan hade man
ej väntat, att den skulle återkomma. De kvarlefvande hade till
och med upphört att blicka mot bergen, ty allt hopp hade nästan
slocknat, och man hade börjat taga för gifvet, att hela skaran
blifvit dödad af indianerna.
Så snart emellertid den nyheten spred sig, att det var kvinnor
med i den anländande truppen, kastade alla ifrån sig yxor, sågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
