Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de ej utrotas. Ja, de ha varit mycket närgångna på sista tiden,
och min far och flere andra egendomsägare ha för icke länge sedan
skrifvit till myndigheterna i Santa Fé och klagat öfver polisens
overksamhet. Jag har försökt öfvertala min far att flytta till vårt
hus i El Paso, till dess röfvarbanden blifvit slagna, men han skrattar
endast åt tanken på fara. Vi ha tjugu väpnade peoner, som sofva
i flygelbyggningarna, och tolf manliga tjänare inne i huset, och det
är i sanning icke mycket troligt, att de angripa oss: ändock känner
man sig ej lugn med fruntimmer i huset.
»Flere skvadroner äro förlagda i fästningen på andra sidan
floden, och ett par, tre gånger ha de dragit ut på jakt efter
röf-varne; men militären är emellertid för långt bort härifrån för att
kunna vara oss till verkligt skydd; den är ej heller till mycken
nytta uppe i bergen. Den of Acer, som för befälet, är mer begifven
på att dricka än rida. Det är en svår sak att utrota banditerna,
äfven därför att half va bondbefolkningen är i förbund med dem,,
så att de få underrättelser om allt, som pågår; äfven om vi kände
till deras nästen, skulle det följaktligen vara föga utsikt för oss att
kunna öfverrumpla dem. Emellertid hoppas jag, att vi förr eller
senare skola få tag i dem. En stor belöning är utfäst för deras
gripande, och säkert blir till sist någon af deras eget folk en
förrädare. Det går alltid så till i dessa band, att då någon tycker sig
vara förorättad vid bytets fördelning eller blir missnöjd med
anfö-rarne eller frestas af den utlofvade belöningen, förråder han de
öfriga, hvilka därigenom falla i våra händer. Om ej förräderi
existerade, skulle landet snart vara obeboeligt.»
Hughs värd ville ej höra talas om, att han skulle återvända
till El Paso samma kväll, utan sände en peon att underrätta Royce,
att hans vän ej kom tillbaka förr än påföljande dag. Hugh
till-bragte en angenäm afton. De unga flickorna spelade mandolin och
sjöngo tillsammans med sin bror. Det dämpade ljuset, den
praktfulla inredningen och sorlet af kvinnors prat, allt detta var något
nytt och behagligt för den, som en lång tid vistats i vildmarken.
Det var med verklig saknad Plugh följande morgon steg till häst
och red tillbaka till El Paso. Vid framkomsten fann han, att hans
kamrat ordnat affären med José och deponerat penningarna hos
en präst. Då de stodo och pratade med hvarandra i hotellets port,
kom en trasig pojke springande, lade en papperslapp i Hughs hand
och aflägsnade sig därpå genast.
»Det är från doktorn»,, sade Hugh, i det han vecklade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
