Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag väntade er i afton, gossar», sade Sim. »Vi tittade efter er
i går, men höllo icke för troligt, att I skullen hinna hit till dess.»
»Har ni hört något från mina döttrar?» frågade don Ramon ifrigt.
»Aldrig ett ord», svarade Sim. »Bill och jag ha ej tagit våra
ögon från huset från soluppgången till solnedgången. Mycket folk
har ridande kommit dit och åter färdats därifrån. Naturligtvis kunna
vi ej svara för hvad som tilldragit sig under natten, men vi antaga,
att det nu är omkring trettio man där, för att icke räkna dem, som
kunna vara i byn, och utposterna där nere vid ingången till dalen.
Jag beräknar, att största delen af bandet nu är församlad där.
Anförarne vilja nog hafva dem under ögonen, ty de tänka, att det
enda, de hafva att frukta, är förräderi. Förmodar det skall gå till
som det bestämdes, när du lämnade oss, doktor?»
»Alldeles på samma sätt. Vi fyra och don Carlos skola försöka
komma fram till de unga damerna. När vi lyckats, skall signal
gifvas med tre pistolskott. Då skall don Ramon rycka fram med
soldaterna och omringa platsen.»
Don Ramon var mycket ifrig att få åtfölja den lilla skaran,
men doktorn vägrade bestämdt att taga honom med. »Det skulle
i hög grad öka vår fara», sade han, »och ej vara till någon nytta.
Om vi lyckas intränga till edra döttrar, don Rampn, kunna vi fem
lätt nog bjuda slynglarna spetsen, till dess ni hinner fram. Jag
tror, vi skulle kunna klå upp byket, men det vore icke värdt att
våga försöket; hålla dem på afstånd, det kunna vi emellertid. Hellre
skulle jag se, att er son ej följde med oss, men då Lightning gifvit
honom löfte därpå, så må det ske. Ju färre man är på ett
företag som detta, dess bättre. Hvar person fördubblar nära nog faran.»
Nu hade kavalleristerna suttit af och bundit sina hästar vid
träden. Kött, som blifvit kokadt på morgonen, och bröd togos fram
ur deras tornistrar. När de ätit, tände de sina pipor, medan
löjtnanten jämte Hugh och de öfriga gick fram till hålvägen.
»Där synas ljusen», sade Hugh. »Och jag ser också, att de
tändt en eld på terrassen, Bill.»
»Jag förmodar det är tjockt med folk i huset», sade Bill; »men
de komma att lägga sig och sofva. Sim och jag hafva varit framme
vid huset två gånger, och ehuru vi ej voro alldeles inpå det, voro
vi ändå i stånd att förvissa oss om, att, med undantag af en
skilt-vakt framför huset och en vid porten, alla de öfriga gå till hvila.»
»Huru långt ned skola vi gå?» frågade officern.
»Det vore nästan bäst, ni med ert folk icke ginge ned alls»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
