Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning och bringa klarhet i den här saken. Låt mig nu komma
ned på kudden igen; jag måste hvila. Gå ut med Lightning och
tala omständligt med honom och säg till kocken, att jag får en
kraftig soppa, ty jag måste bli frisk med det första!»
»Kan det förhålla sig som doktorn sagt, Sim, eller är han
förvirrad?» frågade Hugh. Tror ni, det är möjligt, att den man, som
mördade min farbror, är densamme, som alla dessa år intagit hans
plats?»
»Det måtte vara så, Lightning Åtminstone är det dagsens
sanning, att er farbror blef mördad här, ty det lider intet tvifvel,
att er farbror, Bill Tunstall, och vår kamrat är samme person; men
det kan jag icke säga, om den man, som ni antagit vara er farbror,
är mördaren. Er beskrifning passar emellertid in på honom. Berätta
mig litet mer om honom!»
»Han är rätt mörk och har mustascher, men ej polisonger;
han har ett lugnt sätt, är smärt, men ger intryck af att vara mycket
stark. Han har hvita, välformade händer. Han visar tänderna
något, när han ler, men ej ens i vår första bekantskap tyckte jag
om hans leende; det var ej riktigt ärligt. Och han förde med sig
en mexikansk hustru.»
»Det är han», sade Sim i öfvertygande ton; »ni har beskrifvit
honom alldeles på pricken. Han har något kattlikt i sin gång och
tigeraktigt öfver hela sitt väsende. Det måste vara han. Och
hurudan är hustrun?»
»Hon har alltid varit mycket vänlig och god mot mig», sade
Hugh. »Ingen verklig släkting kunde vara snällare. Det gör mig
mycket ondt om henne, men mannen hatade jag, och det var
orsaken till, att jag lämnade England. Jag kom in i rummet en dag
och såg, att han slagit omkull sin hustru, och då grep jag tag i
honom. Han slog till mig, och jag ryckte till mig eldgaffeln.
Men på den tiden kunde jag ej mäta mig i styrka med honom.
Så drog han sin pistol, men jag träffade honom, innan han hann
sikta; han föll och slog hufvudet mot en hvass skåpkant, hvarvid
jag trodde, att jag dödat honom och därför genast for min väg,
först till Hamburg och sedan därifrån öfver till New-York. Det var
orsaken till, att jag kom hit.»
»Har han fått mycket af förmögenheten?»
»Han har fått min farbrors andel», svarade Hugh. »Nu, då
jag vet, hvad han är för en, kan jag förstå en del saker, som jag
ej förstod förut. Om jag dött, innan jag hunnit myndighetsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
