Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. «Mors Dag»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
kert. Der kom en næsten mandig Ro over
hende.»
Kaare kunde ikke la være at kremte bitte
lite Gran. Naturligvis mandig.
Carl lot som han ikke hørte det.
«Resignation er ingen Ulykke,» sa hun, «det
er en god Hvile.» For naturligvis var hun
Pessimist igrunden. Mor var klok.»
«Ja. Og saa vakker som hun var,» sa Kaare.
«Jeg husker hende godt fra sidste Sommer dere var
i Norge. Hun lignet paa en forunderlig Maate...»
Han stanset pludselig.
«Hvem lignet hun?» spurgte Carl.
Kaare slog det bort. «Aa — mærkelig nok
dig.» Han mente Mona Lisa.
Carl svarte ikke. Han nikket til Værten.
Vilde ha en ny Seidel.
«Nei stop nu,» sa Kaare; «vi maa gaa. Det
er snart Kirketid.»
«Du skal vei ikke i Kirke?»
«Jeg havde ikke tænkt det. Men forresten,
hvorfor ikke. Nogen maa jo følge Marie.»
Mona Lisa løftet sine Øienlaag.
«Tak» sa Marie, «det var snilt.»
Saa reiste hun sig og saa paa Carl.
«Har Dere aldrig en «Mors Dag» her?»
«Nei. Det vil si, vi har jo alle Sjæles Dag;
da faar de døde Mødre en Krans — hvis man
har Tid til det. Og husker det.»
Han saa trist frem for sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>